Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de hade allaredan gått till en bättre, mindre småklokt
ordnad värld; nu kommo opponenter som talade ur
skägget. De landsflyktige svenskarna i Paris hade till
slut fått klart för sig att något måste göras i hemlandet
för att bereda den fria konsten rum också där. Saken
var den att parisarna i smyg redos af en ständig
hemlängtan. Hjärtat var ju kvar däruppe i nordens natur
och konsten måste förr eller senare söka hem till detta
hjärta* som till den lefvande källan; ty konst är en
hjärtesak. I Paris törstade man midt i den franska
konsthärligheten och trots salongsmedaljer och
afse-värda ekonomiska framgångar.
De så kallade parisarne planlade först i all stillhet
en utställning af aderton (hm!) svenska parisares
arbeten, hvilken skulle öppnas våren 1885 i Stockholm,
där den allt orkeslösare vordna akademien ibke på
många och långa år gittat föranstalta några utställningar.
Under förberedelserna till denna konstutställning rann
emellertid sinnet på parisarna. — Det var ju en
skandal såsom akademien ledde konstförhållandena i
allmänhet därhemma. Det flck ej längre tålas. Här måste
sjungas ut högt, tydligt och öppenhjärtigt såsom
konstnärer anstod, ty det var till konstnärerna i akademien
man skulle tala, icke till ämbetsmännen, icke till
löntagarna, icke till uniformerna.
Samtidigt med vårvindarna 1885 —alltså för tjugu
år sedan — stormade den unga opponenttruppen,
anförd af Ernst Josephson, med lågande hänförelse och
klappande, men frimodiga hjärtan in i den svenska
hufvudstadens slumrande konstlif. Det var intet litet
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
