Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“låtit oss ledas fram till stupstocken, men jag ser
ingen skyldighet, när jag uppdagar den, att helt
beskedligt böja ned hufvudet för yxan." Om
förbundets medlemmar uppgå i föreningen, "blir detta
detsamma som reformsträfvandenas död", ropa alla
parisarna med en mun. Det blir bara kompromisser,
diplomatiska knep, undanflykter och elände. Parisarna
fordra en politik, som är "enkel och rättfram, men
orygglig". De anse också, att det vore långt bättre att
låta de, icke minst genom förbundets storartade
deltagande i lotterierna, insamlade byggnadsmedlen gå
totalt förlorade för förbundet än att för dessa pengar
sälja sin själ och sin frihet. Men vi stockholmare
hålla på pengarna och hoppas, trots de motsägelser,
i hvilka vi redan invecklats, att allt till slut skall
kunna ordnas.
Innan man vet ordet af, är den stora föreningen
bildad, och åtskilliga af de optimistiska opponenterna*
sitta där nu beskedligt och broderligt bänkade sida vid
sida både med akademister och en hel mängd
«mam-sellkonstens" utöfvare af båda könen — alltså sida vid
sida af sina svurna fiender: byråkraterna och
dilettan-terna. En vacker tafla! Den vackra taflan blef
emellertid genom den tvetydiga ställning, i hvilken
opponenterna förekommo på densamma, snart nog
outhärdlig för dessa att betrakta. Hade det mången gång
* Långt ifrån alla af förbundets radikala stockholmare läto
inskrifva sig i föreningen. En grupp, bland hvilka märkas
förbundets blifvande styrpinnar Nordström och Kreuger, ingick
aldrig däri. Parisarna stodo naturligtvis alltjämt utanför.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
