Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
het i yrket? ... jo, jo, lita på det! . . . Men när
jag blir gammal och orklos, och inte förmår annat
än gå hemma och stötta, — då Birger, står ju dn
för kulan? . . .
Birger.
Vi få väl se; . . . kan ingen veta. (med en blick
åt sidodörren ) Men tyst jag tror ....
Haraldson.
Det är flickungen som väsnas derinne.
Birger.
Nej, det är Erika, som kanske kommer hit.
Haraldson (förargad).
Ja, hon år nog fan till hands, när ingen
behöfver henne. Gud förlåte mig! jag visste hvad,
hustru min, salig! — skulle släpa hem det der
qvin-nostycket i huset, för, — med sina högdragna
maner, som blott göra mig rasande.
Birger.
Inser ni då inte hennes värde för flickan? hvad
skulle det väl bli af den arma varelsen, om inte
Erika med moderlig hand omslöt och vårdade
denna späda, men likväl hoppgifvande telning? — då
den isynnerhet (halft för sig sjelj.) är ett skotl,
utaf, långt ifrån den ädlaste trä-sorten.
Haraldson.
Ja, ja, det kan så vara det; . . . vore det inte
för flickstackarn, så skulle hon långt för detta fått
lemna huset, denna stolta qvinna, som, jag börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
