Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Fru Amman.
Min Gud och Skapare, Arve! är det möjligt att
Pundströms nu äntligen fått en sädaii knäck? Det
strider emot min natur, att vara glad åt andras
fall, . . . men, Gud förlåte mig! . . . när de der ’
dumdryga krämarne någon gång också kunna bli
näpsta, tycker jag det just vara billigt.
Arvid.
I sanning min mor! — känner jag mig icke
både glad och tacksam, öfver de framgångar himlen
beskär mig. Mina pligter i mitt kall, skall jag
också lika troget uppfylla, som jag i afseende på min
tjenst, icke känner någon skilnad mellan krämare
och Grossör. Men nu måste jag åter skynda bort,
Jag har fått höra, att Kapten Haraldson lär vara
hemkommen från sin resa till Holland: — jag vill
derföre som hastigast segla öfver till Tistel-ön, för
att rådgöra med honom om Skolbyggnaden här vid
liskläget.
Fru Amman (lindrigt förebrående).
Måste du nu återigen till Tistel-ön? . . . Arve,
Arve, . . . gör mig ingen sorg! . . . Jag fruktar
att dina beständiga färder till Haraldsons, slutligen
gör dig upprorisk emot din mors vilja, då. du inte
lyssnar till mina föreställningar.
Arvid.
Ack min mor! . . . har ni ännu inte ändrat edra
tänkesätt? Jag hoppades ändå, att ni, efter fru
Ha-raldsons och Gabriellas sista besök här, skulle insett
orättvisan af edra omdömen. Kan ni då vara så
likgiltig för eder enda sons, eder älskade Arves, lycka
och sällhet? ... O min mor! Om ni fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
