Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
fruktan för Birgers inflytande på din far, kullslagit
alla mina förhoppningar.
Gabriella.
Låt detta minst oroa dig, Arvid! — Birger och
Erika, aktar och älskar jag, det vet Gud; — men
de äro inte mina förmyndare, — och mitt öde,
måste således, oberoende af dem, afgöras. Men du
kan inte tro, min Arvid, huru mycket det gläder
mig, att farbror Pehr, som du kallar honom, inte
är emot vår förening. Ack, hvad jag älskar denne
gamle vördnadsvärde man! ... en förundransvärd
känsla drar mig till hans hjerta: — och innerligen
har jag önskat, att få kallas hans dotter! . . .
Amman (förtjust).
Engel! . . . din kärlek och din ståndaktighet,
återger mig nya förhoppningar och med dem äfven
lifvet! — — O hvilka hinder skulle jag, för
ägandet af dig inte vilja trotsa och bekämpa! . . .
skulle jag dermed än uppoffra hälften af mitt lif! ...
Gabriella.
Lofva inte så mycket, Arv. . . . (det bultar på
dörren; Gabriella förskräcks.) • • . Gud! ...
Säkert Anton; försökte du inte att stilla och lugna
lionom?
Arnman.
Olyckligtvis fann jag honom inte, ty jag råkade
genast en bekant från Marstrand, som uppehöll mig
med prat ända tills du kom alt söka mig, hvarefter
. . . (det bultar änj-o.) Låt dem komma in, hvem
det än må vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
