Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö5
Löjtnanten Askenberg, — men som han af sjukdom
är urståndsatt, att personligen efterkomma er
begäran, låter han helsa er, det ni at mig kan
anförtro, hvad ni tänkte säga honom. Hvad är således
er önskan, Birger Haraldson? —
Birger.
Djupt känner jag i denna stund värdet af ert
ädelmod, min Herre, då ni ännu kunnat förmå er
alt besöka den man, som sölat sina händer i er
faders blod, och hvilkens blotta åsyn sjelfva naturen
befaller er afsky och förbanna. Men huru mycket
än j dessa ögonblick hvilar tungt på mitt hjerta,
hade jag likväl en hön alt göra er, om jag vågat
hoppas, att denna bön inte med förakt blefve
tillbakavisad, — men då det vore en förmätenhet, att tro
annorlunda, må allt slutas och dö inom mitt eget
bröst. Jag önskar således af er — intet! —
Amman (efter en paus).
Birger Haraldson! . . . Det var en tid, då ni ge*
nom er stränga redlighet, och de många
välgerningar ni spred omkring er, hade tillvunnit er allas
tacksamhet, och min obegränsade högaktning.
Endast i ett fall kunde jag inte förklara ert gåtlika
uppförande, nemligen: er motvilja för min kärlek
till er syster. — — Sedermera har mycket blifvit
ljust, som då var mig dunkelt; •— och ehuruväl
detta ljus till aska nedbrännt för mig hvarje
förhoppning på lycka, har jag dock funnit en
moraliskt ädel bevekelsegrund för er motvilja till den
förbindelse jag önskade knyta med er slägt. Detta
ert handlingssätt, — i förening med den sträfvan
jag hos er bemärkt, att genom en ädel och
rättskaffens vaudel, bereda frid åt ert samvete, — ställer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
