Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
TRETTONDE SCEN.
De förra, ARNMAN, GABRIELLA.
Gabriella (skyndar i Askenbergs
famn.)
0, af nåd! . . . leken ej med den olyckliges
hopp! ... är det en dröm? ... en ny
villfarelse? .. . eller är det verkligen er, jag har att
tacka för mitt lif? — Haf barmhertighet! och skingra
med ett enda ord alla tvifvel i min själ! . . .
Askenberg.
Mitt barn! . . . Mitt dyra, älskade och återfunna
barn! ... Du hvilar vid din faders hjerta, — hvars
tjuguåriga längtan, rikt vedergällas i denna stundens
lycksalighet! . . . (betraktar henne.) Ja! . . . det är
verkligen min Marias drag som lefver i ditt anlete!
. . . hennes själ lyser ur dina ögon! ... det var
inte ett vanligt deltagande, som vid din första åsyn,
grep mina känslor! — O, eviga natur! det finns då
ett föreningsband själarna emellan! . . .
Gabriella.
Ni! . . . ni, — är då min fader! . . . och hon!
. . . o, fröjd! ... o, smärta! . . .
Amman (till modem).
Denna lycka, är för henne dyrköpt, min mor!...
Erika Haraldson är inte mer! — hennes lif
slocknade nyss i Gabriellas armar! . . .
Fru Amman (förvånad).
Död! . . . död! — säger du? . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
