Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
var återkommen, erhållit kunskap om allt. — —
(visande på Askenberg ) Agna ät honom, hvad dll
aldrig kände för den ovärdige och förlorade
fadren: — dotterlig ömhet! . . . Sprid glädje öfver
de dagar ålderdomen sänder till hans möte! . . .
(visande på Arnman.) Och honom! . . . den ädlaste
man! . . . Blif för honom en älskande maka, hvars
kärlek mä mildra intrycket af brottslingarnes minne!
— Befästandet af din lycka, Gabriella, skall hvila
som balsam på min själ. Sedan, — lemnande dig
mitt sista afsked, vill jag mellan Norriges fjällar,
ensam söka en fristad åt hennes stoft, — och min
egen smärta! —
Gabriella (slutande sig till Aske
ii-berg).
Obegripliga öde! ... jag har då på en gång
förlorat och återfunnit allt! . . .
Amman (till modren).
Moder! . . . har ni ensam intet tröstande ord
för hennes strid? . . .
Fru Arnman.
Jo, barn! — hon skall från i dag, äfven vara
min dotter! . . . Tag henne, min son! — tag
henne! . . . Hon förtjenar din kärlek. Må Herran
välsigna och bevara er! . . .
Askenberg.
Rätt talat, fru syster! ... (i det han förer
Gabriella till Arnman.) Mä Gud upplysa er lefnadsstig,
och vara er nådig! . . .
ti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
