Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STILPROBLEMET I DEN MODERNA KONSTEN ’ 43
även för stafflibilden, i samma stund denna flyttas från
staffliet till väggen.
I konstnärliga tider, det vill säga perioder med enhetlig
stil, höra alla konstens alster, även de friaste, ihop och
bildar en levande stilensemble, i vilken då också hantverket,
först och främst möbelkonsten, ingår. Detta är ännu
alltjämt fallet i 15-, 16- och 1700-talet. Även om
målningen då redan började förlora sitt ursprungliga
fotfäste i arkitekturen för att bli en fri konst, hörde den
likväl alltjämt på det mest intima och förfinade sätt
samman med rumskonsten i övrigt. Man fann till exempel
ofta samma linjeföring i tavlorna som i möblerna.
Figurerna i en tavla av Rubens buktade sig sålunda på ett
liknande sätt som barockformerna i hela omgivningen.
Till och med en fullt matematisk stafflitavla i 1600-talets
Holland passade med sin svarta, robusta ebenholtsram
inte bara samman med de höga, rakryggade stolarna och
de massiva skåpen, såsom vore de syskon, den passade
också tillika med dessa samman med själva rummet, den
vita väggen eller panelen eller gyllenläderstapeten, som
de tillsammans avteckna sig mot. Tavlan hör här till
mobilierna. Den är en väggens konstnärliga möbel vid
sidan av speglar i likartade inramningar eller vävda tapeter
med utpräglat naturalistiska motiv. Allt samverkade till en
tjusande stilensemble. Och likartat var förhållandet, som
vi veta, hela 1700-talet igenom både rokokotiden och
sedermera i Louis XVI-perioden. Även empiren hade
att uppvisa samma tjusande ensembleverkan. Men ett
stycke fram i 1800-talet ramlar allt detta ned i det
fullständigaste barbari. Muthesius har kallat 1800-talet
"okonstnärlighetens århundrade". Det är otvivelaktigt
riktigt. Men vad som alltid förvånat mig det är, att
denna barbariska tid trots allt, det vill säga vid sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
