Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bubbelemuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var det vackraste han sett, näst sländornas flykt. Månen stod
stor och blank och speglade sig i tjärnen. Bubbelemuck lade
märke till en liten älva, som gång på gång skilde sig från de
övriga för att gå bort och luta sig över vattnet. »Speglar hon
sig?» tänkte Bubbelemuck och skrattade för sig själv.
Rätt som det var, gav älvdrottningen ett tecken med sin spira,
och strax virvlade älvorna bort, som om de blivit bortförda av
ett luftdrag. Den lilla älvan, som speglat sig, höll på att bli
kvar och fick brått att hinna fatt de andra.
Och så var allt stilla och orörligt på myren igen.
Bubbelemuck reste sig upp och gick länge och letade bland
tuvorna, men förgäves. Till sist gick han fram till den plats,
där den lilla älvan speglat sig, och han lutade sig över vattnet.
Och se, där nere på botten glimmade en smal silverring!
Bubbelemuck tänkte just dyka ner efter skatten, då han hörde
en svag, jämrande röst. Det var den lilla älvan, som kommit
tillbaka och rådlös irrade omkring för att söka sin förlorade
pannring. »Jag arma barn», klagade hon, »vad skall jag taga
mig till!»
»Söker du något?» sa Bubbelemuck.
»Min pannring», sade älvan, »det enda jag äger i världen.»
»Du har ju din slöja och dina vingar», sa Bubbelemuck.
»Vad ska jag med slöja och vingar till, när jag aldrig mer
får vara med i dansen? Det är den tredje pannringen jag
tappat, och älvdrottningen säger, att jag aldrig mer får visa mig
inför henne utan min ring av månsilver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
