Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bubbelemuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Somna du», sa Nalle, »jag vakar under tiden!»
Och Bubbelemuck somnade så ljuvligt. Han drömde att
trollsländeféen lutade sig över honom och sade: »Nu, lilla larv, får
du pröva dina vingar!» Och han flög högre och högre, och allt
flera blev stjärnorna omkring honom, och de lyste allt starkare
och såg till sist alldeles gula ut. Där var en stjärna som kom
så nära honom, att den nästan brändes.
I detsamma vaknade han av ett hiskligt brummande. Nalle,
som också slumrat in, hade plötsligt blivit bränd av en gnista
från milan och rusade upp. Runt om dem föll gnistor.
»Trampa Nalle, trampa!» ropade Bubbelemuck och rusade bort
för att väcka kolaren. Men han hade stängt dörren om sig, och
det gick inte att komma in.
Då gav Bubbelemuck till en gäll nödsignal, och strax kommo
alla hans vänner ur snåren yrvakna och förskräckta. »Ni måste
hjälpa mig alla», skrek Bubbelemuck. »Slå ring här runt om
och trampa eller rulla er på alla gnistor ni ser. Det kan inte
hjälpas, om det bränns.»
Själv rusade Bubbelemuck omkring som ett yrväder och släckte
alla gnistor han kom åt, och snart hjälpte alla djuren honom.
Bäst hjälp hade han av Nalle, som hade så präktiga ramar. Han
såg ut, som om han dansade. Trollmor hade också kommit dit,
lockad av signalen, och hon sprang omkring och spottade på
gnistorna och nöp dem med sina långa krokiga fingrar.
Men allt tätare föll gnistorna, och nu föll en på kojans torvtak,
och en klar låga steg upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
