Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fumle-Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därför ville Per aldrig rista in sitt namn i vad han gjorde.
Inte ens på sitt mästerverk, den lilla madonnan med Jesusbar-
net i famn, som han skar till kyrkan i socknen, den lilla trä-
madonnan som är så vacker, att folk ännu får tårar i ögonen,
när de ser på henne, inte ens på den lilla bilden ristade Per in sitt
namn.
Men den unga flickan, som den lilla madonnabilden var så
lik, och som nästan alla socknens gossar ville gifta sig med,
hon blev Pers brud. Och hon och Per levde så lyckliga tillsam-
mans.
Den gamla slöjdstugan fick Per ärva efter sin far, och när
han satt där om vinterkvällarna och arbetade, hade han ofta
sina barn omkring sig. Klåfingriga var de, men det var gott
gry i dem, det såg Per till sin glädje, ingen av dem var så där
valhänt, som han varit som barn.
En kväll berättade Per för sina barn historien om farmors
skrin och tomten i slöjdstugan, och att barnen lyssnade med
stor iver, förstår du nog.
En av pojkarna tänkte, när han hörde det där, att det allt
var bra dumt av far att inte låta tomten arbeta åt sig och lata
sig själv under tiden. Han smög sig tillbaka in i slöjdstugan,
när de andra somnat. Där lade han ett trästycke och några
redskap på hyvelbänken och sträckte ut sig bredvid på golvet
med armarna under huvudet.
»Arbeta nu åt mig, tomte!» ropade han.
I detsamma kände han ett kallt luftdrag och lågan i lyktan
fladdrade till.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
