Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - I. Den nya riksstyrelsens förutsättningar och grundläggning (1523—1538) - kammarmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkliga institutioner, de yngre Sturarne läto såsom
riksföreståndare hålla sådana, och äfven ett registrum regni omtalas[1].
Från 1520-talet finnes ett biskop Brasks registratur[2]. På samma
sätt fördes nu äfven registratur i konung Gustafs kansli, tidtals
af kanslern i egen person[3]. De lämna emellertid i sitt
nuvarande skick i fråga om fullständighet och ordning mycket
öfrigt att önska[4].
Liksom konung Gustaf hade kanslerer, så hade han också
kammarmästare, men ej heller dessa voro efterföljare till
Medeltidens aristokratiske stordignitärer med motsvarande titel.
Konung Gustafs kammarmästare voro, alldeles på samma sätt som
kanslererna, hans personlige tjänare och togos liksom dessa
bland den prästerliga bildningens nödtorftigt skolade alumner,
synbarligen till och med ur en lägre sfär. Endast tvenne
kammarmästare äro bekanta från de första åren: en mäster Larens, som
år 1525 efter att hafva lämnat konungens tjänst sattes till kyrkoherde
i Mora[5], och en mäster Olof[6], förmodligen samme mäster Olof
Bröms, som senare framstår såsom en synnerligen verksam
tjänsteman på det finansiella området[7].
Af kammarmästarnes verksamhet under denna tid hafva
icke många spår blifvit bevarade. Samhällsförhållandena voro
också sådana, att den centrala finansförvaltningen kunde försiggå
i de enklaste former. Endast en ringa del af Sveriges rike
hade den senare Medeltidens länsväsende lämnat kvar under
konungens direkta förvaltning[8], och af den förhärskande
naturahushållningen följde, att största delen af inkomsterna genast
användes för kronans utgifter i den landsdel, där de utgingo[9].
Man kan endast antaga, att kammarmästaren i öfverensstämmelse
med tjänstenamnets betydelse i allmänhet fått funktionera
så väl vid uppbörd af inkommande medel och dessas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
