Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - I. Den nya riksstyrelsens förutsättningar och grundläggning (1523—1538) - Skrifvare - Kansliets ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Både Ulf Gyler och Klemet Hansson omtalas emellertid
mycket ofta såsom blott skrifvare: »Ulf skrifvare», »Klemet
skrifvare»[1]. Stundom kunde det heta »vår secretarius Ulf skrifvare»[2].
Häraf synes framgå, att den till sin betydelse hitintills tämligen
obestämda sekreteraretiteln under 1530-talet fått en jämförelsevis
blygsammare innebörd än den, som anknöt sig till Laurentius
Andreæ’s värdighet. Den gafs åt medlemmar af själfva kansliet,
äfven af den simpla skrifvareklassen, såsom en viss personlig
utmärkelse framför de öfriga skrifvarne, men ej mera regelbundet,
än att vederbörande också lika väl kunde benämnas skrifvare.
Skrifvare fortfor att vara den allmänna benämningen för
skrifarbetets lägre organ. Allt ifrån 1527 finnas för åtskilliga år
längder öfver den till skrifvarne utgående aflöningen, som gifva
upplysning om deras antal. Det uppgår i 1527 års längd till 9,
på våren 1532 till 11, 1533 till 12, 1534 till 10, 1537 till 11, 1538
till 9[3]. Antalet var således, naturligt nog, icke fixeradt.
Konungen anställde så många, som vid hvarje tidpunkt behöfdes och
kunde anskaffas. I en del af dessa längder äro konungens
»kapellaner» införda under gemensam rubrik med skrifvarne och
följaktligen medräknade i de angifna siffrorna[4]. Detta visar, att de
stodo skrifvarne mycket nära; troligen fingo de vid behof göra
samma tjänst som dessa. Egendomligt är, att antalet icke
egentligen synes hafva stigit under de tio åren efter 1527, oaktadt
den oerhörda utvidgningen af centralregeringens arbetsfält under
denna tid.
Termen kansliet brukades fortfarande dels för att beteckna
lokalen för skrifgöromålen, dels såsom kollektivbenämning för
tjänstemännen[5]. Någon utveckling i organisatoriskt hänseende
kommer icke till synes i dess användning.
Det kan väl anses som själfklart, att kanslern i allmänhet
var kansliets chef. Tillfälligtvis förekomma också direkta
hänsyftningar på denna hans chefsställning, i det att ett par
anteckningar om kanslerers afgång fått den formuleringen, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
