Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - II. Organisationsförsök efter utländska mönster (1538—1543) - Regementsrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofvet, och termen Hofrath upptogs helt naturligt för att
beteckna deras ställning. Men detta var i Sverige icke blott en
ny term, utan en ny sak. Att en dylik rådsvärdighet af nytt
slag skulle vara alldeles jämnställd med den gamla, torde
näppeligen utan vidare få tagas för gifvet. Det kan också tänkas, att
den fattades såsom en ny institution, skild från riksrådet.
Huru därmed förhöll sig, kan icke afgöras, då inga bestämda
vittnesbörd om de nya rådsherrarnes förhållande till de gamla
riksråden från den första tiden föreligga[1]. När längre fram detta
förhållande börjar framträda klarare, sker det på ett sätt, som
visar, att hela rådsinstitutionen höll på att ombildas.
Till en början var det hufvudsakligen inom rättskipningens
område, som främlingarnas organisationsidéer gjorde sig
märkbara. De af gammalt vaga formerna för den kungliga
domsmaktens utöfning gåfvo här lätt anknytning till en nybildning.
När konungen nu fått råd och andra framstående män fast
anställda i sitt hof, var det helt naturligt, att dessa regelbundet
blefvo ledamöter af de domstolar, som nedsattes vid hofvet, och
eftersom de alltid funnos till hands likaså naturligt, att sådan
kunglig rätt tillsattes vida oftare än förr, med andra ord, att
denna erhöll en viss permanens. Kanslern blef rättens
själfskrifne ledare, och denne använde i rättegångshandlingarna tyskt
språk, tyska former och tysk terminologi.
Med september 1538 börjar en mängd protokoll och andra
aktstycken från dylika domstolar vid hofvet att förekomma. Dock
sammanträdde dessa domstolar icke på regelbundna tider, utan
synbarligen eftersom omständigheterna påfordrade, och till
sammansättning växlade de betydligt, i full öfverensstämmelse med
hittillsvarande praxis. Ej blott vid hofvet närvarande råd eller
andra förnämliga män, utan också lägre hoftjänare, borgmästare
och råd i den stad, där man befann sig, m. fl. kunde insättas
i rätten. En verkligt permanent hofdomstol med bestämd
sammansättning och reglerad verksamhet var detta således icke,
ehuru kanslern i sin efter tyska förhållanden efterbildade
protokollsstil och terminologi, särskildt genom användning af uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
