Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första perioden: Konung Gustaf I:s personliga regering (1523—1560) - II. Organisationsförsök efter utländska mönster (1538—1543) - Finansförvaltningen (»kammaren»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om deras afsked[1]; med andra utbetalningar för kronans behof
förbands själfva omsorgen om inköp, som för medlen i fråga
skulle göras, om distribueringen af de förnödenheter, som därför
erhöllos. Kammarråden hafva att öfvervaka utdelning af tyg till
knektarnes kläder, att på samma sätt sörja för myntesvennernas
beklädnad[2]; de anskaffa kläde för hofvets behof, krut som skall
sändas till hären, fisk för Stockholms slotts proviantering, socker
till det kungliga köket[3].
Hela denna massa af olikartade praktiska värf, som sålunda
ålades kammarrådet, ligger utom området för finansförvaltningen
såsom sådan. Den begränsning af hvarje förvaltningsgren, som
tillhörde det importerade administrativa systemet, blef här faktiskt
uppgifven. Kammarrådet blef konungens närmaste medhjälpare
inom alla de angelägenheter, som på något vis stodo i samband
med rikets inkomster och utgifter, d. v. s. inom en mycket stor
del af den allmänna förvaltningen.
Bestämda former för kammarrådets verksamhet saknas lika
väl i praxis som i den organiserande urkunden. Sedan
medlemmarnes antal inskränkts till två, måste samarbetet mellan dem
försiggå på om möjligt ännu enklare sätt än förr. Kvittenserna
utfärdade de alltid gemensamt, men fortfarande i eget namn,
såsom tvenne kammarråd, ej såsom ett kollegialt kammarråd, och
på samma sätt äro konungens bref adresserade till dem
personligen. Kammarrådets kollegiala enhet[4] blef alltså aldrig starkare
utbildad, och samverkan mellan dess ledamöter saknade hvarje
formel apparat.
Så blef inom ett par år det planerade höga ämbetskollegiet
efter tyskt mönster omstöpt nästan till oigenkänlighet: till ett
tvåmannaråd, hvars ene medlem var en simpel skrifvare, och
hvilket saknade reglerade arbetsformer, men fick ett nästan
obegränsadt arbetsfält, allt efter som konungen behöfde dess hjälp. Det
är ingen tillfällighet, att åren 1542 och 1543 blefvo afgörande
för denna kammarrådets gestaltning. Då konungen bröt med de
främmande styrelseprinciperna i allmänhet, utvecklade han också
kammarrådet efter sitt eget sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
