Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - I. Allmänna organisationssträfvanden inom centralregeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mening, utan ståthållarne i landskapen synas i allmänhet hafva fått
reda sig på egen hand, dock så, att Hog. Bjelke och Axel
Bjelke i Stockholm intogo den främsta platsen ibland dem[1].
Den brytning, som i Reval inträffade mellan konungen och
hans råd, blef af en viss betydelse äfven för riksstyrelsens
gestaltning. Rådets och adelns bestämda opposition tvang
konungen att afstå från sin plan att föra Sigismund tillbaka till
Sverige. Denna opposition och denna konungens aftvungna
eftergift var något oerhördt i det nya konungadömets historia. Den
röjer hela styrkan af den själfkänsla och den maktställning, hvartill
den svenska aristokratien nu hunnit utvecklas genom konungens
oförmåga att uppbära sin nedärfda myndighet. Men den bragte
också konung Johan på allvar i harnesk emot denna
aristokratiska strömning och dess ledare. Flera af de främsta
rådsherrarne, just de, som med eller utan ämbeten i hofvet hittills stått
konungen närmast, kommo ej blott i fullständig onåd, utan
förklarades afsatta från sin rådsvärdighet och anklagades för rikets
ständer. Detta öde drabbade Hogenskild och Ture Bjelke —
äfven den senare var numera riksråd —, Gustaf och Sten Banér,
Erik Sparre, Klas Åkesson[2]. Den gamle Per Brahe synes hafva
förlorat sitt drotsämbete; han dog kort därefter, på hösten 1590[3].
Andra rådsherrar bibehöllo visserligen konungens förtroende och
mottogo vedermälen däraf: Klas Fleming fick till sin
amiralsvärdighet också lägga marskämbetet[4], och kanslern Nils
Gyllenstjerna erhöll efter Per Brahe äfven drotsens titel[5]. Men i
regeringen spelade ej heller de någon roll. Motsatsen mot
högadelns främste män hade fört konungen till försoning med hertig
Karl, och denne tog styrelsens tyglar till stor del i sin hand[6].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
