Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra perioden: Ämbetsorganisationens begynnelser (1560—1594) - IV. Nya centrala förvaltningsorgan - Flottans förvaltning: Öfverste amiral och underamiral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverste arklimästarens eller tygmästarens förvaltningsområde
sträckte sig öfver arkliväsendet både till lands och till sjös.
I fullmakten af 1591 heter det uttryckligen, att äfven flottans
arklimästare och bysseskyttar skulle stå under hans myndighet
och inför honom redovisa[1]. Det befanns nödigt att särskildt
betona detta, ty i öfrigt hade för flottan särskilda organ växt upp.
Äfven inom flottans förvaltning hafva vi funnit den
banbrytande ansatsen till en organisation under Erik XIV:s tid. Gustaf I
hade för flottans så väl som för arkliets förvaltning knappast
haft andra fasta tjänstemän än skrifvare. En
skeppsgårdsskrifvare förde räkenskap öfver de materialier, som användes
vid skeppsgården i Stockholm, där största delen af flottan var
förlagd, och hans räkenskaper granskades liksom andra
ämbetsskrifvares i räknekammaren[2]. Understundom kunde äfven en
af skepparne själfva användas till ett sådant uppdrag[3], men
detta synes hafva varit mera sällsynt. Skeppare så väl som
höfvidsmän hörde till flottans egentliga besättning, och om
någon af dem fick en dylik administrativ uppgift, så var denna
endast af tillfällig art. Likaledes betecknade titeln amiral en
militär befälhafvare, ej en förvaltande ämbetsman, och amiraler
tillsattes endast för hvarje utgående expedition särskildt[4].
Det var således en fullständig nyhet, då i Erik XIV:s
hofordning både öfverste amiral och underamiral infördes
såsom fasta ämbetsmän med rent administrativa åligganden. De
skulle besörja allt, som till skeppsflottans förvaltning hörde, leda
skeppsbyggeriet och tillse, att skeppen underhölles, äfvensom vid
behof förestå deras proviantering, beväring och bemanning. I
detalj specificerades hvad de sålunda hade att draga försorg om
i och för flottans behöriga utrustning[5].
Det stora kriget, som till så betydande del fördes till sjös,
måste göra flottans förvaltning vida mera maktpåliggande och
mödosam än förut, och man kunde därföre vänta, att
hofordningens bestämmelser om amiralerna skulle blifvit bättre
förverkligade än dess öfriga punkter. Så blef dock icke fallet. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
