Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Torkan.—En svensk-amerikan.—En nysvensk.—Ett svensk-amerikanskt hem.—Orlofssedeln.—Gamle valsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På vägen framför de resande syntes en ensam
vandrare med ett litet bylte på ryggen och en
fiollåda i handen.
Snart hade man upphunnit honom och Nils
hälsade:
“Godd ivning, [1] Charli!”
“Go’ afton.”
“Vill du åka mä’ så gedupp [2] här!”
Den tilltalade var en vid pass tjugu års yngling,
spänstig i gång och växt. Han tycktes för
tillfället mycket trött, och anbudet att få åka ett
stycke mottogs med tacksamhet.
“Hvart ska’ du ta’ vägen på kvällkvisten?”
“Jag ämnade gå till Pit Johnsons öfver natten,
och sedan ta på tåget i morron till Omaha.”
“Is dat så! [3]”
“Pit har en svåger som arbetar där, och han
kan ställa mig arbete på ett så’nt där slakteri. Jag
skulle ju ha stannat en tid åtminstone hos Tärnströms,
men där är ju, som öfverallt häromkring,
ingenting att göra, så de lät mig förstå att de inte
ville ha mej, och då var det ju bättre att jag
slutade med samma. För resten vill jag inte gå hos
någon på nåder, utan vill göra skäl för mig.”
“Wääl, [4] d’ä’ nog allrajt, kårs, [5] men dä passar
sej hardli. [6] Ja liksom hörde utå Tärnström att du
skulle studerat i gamla lannet.”
“Ja, lite har jag ju gått i skolan, men det är
ju inte så mycket att tala om, utan om man möjligtvis
kunde ha fortsatt. Men jag är inte rädd för
hvad arbete som helst, fast jag har, som mister
Månson säger, studerat. Har jag kommit hit, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
