Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En affisch.—Resan till Kansas.—En intressant dam.—En stor folksamling.—Andersons intryck.—En annan kyrka och en annan präst.—Påskafröjd.—En konstutställning och en vänlig herre.—En konsert och en grinig gnbbe.—Messiah i Lindsborg.—Ett _samtal och en bekännelse.—Brytning.—Riktigt fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
184
I rökkupên satt Charli för sig själf och tänkte.
Allt mer och mer hade han liksom försonat sig
med sin ställning. Visst hade hans ungdomsdröm
mar målat framtiden i mera bjärta och lysande
färger, och nog hade han haft ett högre mål i sikte.
Han hade, han som alla andra, drömt sig som en
af dessa store, hvars namn på ett eller annat sätt
skulle lysa ärofullt.
Nå ja, Ward hade nog rätt: det tommaste som
finns i världen är nog ära i alla fall. Man kan ju,
som han sade, aldrig göra sin nästa något godt
med den.
Skulle han på allvar slå sig ned här ute och
bli farmare? Hade han ej njutit af arbetet kanske?
Och hade han inte lyckats? Ingen skulle tänkt att
han på dessa få år skulle vara ägare af 160 acres
godt land, så godt som skuldfritt. Det hade då
Manson styrt om förstås.
Undrar just om gubben gjorde det för att binda
mig fast? Sak samma.
Den där låga sänkan vid södra ändan ser ut
att bli godt alfalfa-land, men vårregnen dra allt in
en del kardborrar igen. Manson sa’ att så sker, så
länge inte Carlson håller fritt för ogräs.
Där uppe i norra kanten blir det passande för
boningshuset. Det är närmast byn också. Skulle
man i en framtid bygga? Fågel först och sedan bur.
Det måste bli allvar af och han måste tala vid Än
ni. Att hon älskade honom, därom kunde han ej
tvifla, och att han själf var obotligt kär i henne,
det hade han nog fått erfara, fast han ej velat till
stå det, inte ens för sig själf. Blotta tanken på
att lefva skild från henne var honom smärtsam.
Inte ville han heller skiljas från detta folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
