Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En affisch.—Resan till Kansas.—En intressant dam.—En stor folksamling.—Andersons intryck.—En annan kyrka och en annan präst.—Påskafröjd.—En konstutställning och en vänlig herre.—En konsert och en grinig gnbbe.—Messiah i Lindsborg.—Ett _samtal och en bekännelse.—Brytning.—Riktigt fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ZOI
Det började bli trångt; alla fönster öppnades,
men vindstilla som det var, blef det snart kvaft där
inne igen.
Sedan söndagsskolan upplösts, vardt det något
bättre, men det blef snart lika trångt igen.
Så började högmässan. Två pastorer tjänst
gjorde för altaret, högtiden till ära, den ene stor,
bredaxlad, med nästan militärisk hållning, ljus i
motsats till den andre, som var smärt i växten och
mörklagd. Språket, mässan, det hela började på
minna om där hemma i Sverige, och snart var
Charli öfvertygad om att här i dag firades verklig
påskhögtid.
Gudstjänsten var fri från allt stelt, tillgjordt
och främmande, och var det varmt i kyrkan, så
kändes det varmt i hjärtat också. >En liten kör där
uppe bland blommorna på läktaren sjöng en utsökt
vacker påskhymn, och därefter trädde talaren på
predikstolen .
Man kände sig nästan ofrivilligt dragen till
denne man. Svensk var han. De blå ögonen, det
ljusa håret och skägget, den stora, kraftfulla ge
stalten, allt tydde på nordisk härkomst. Den väld
iga, breda pannan förrådde stora tankar, det öppna,
ärliga ansiktet visade att dessa tankar inte gärna
doldes, utan ville ut. Några djupa rynkor skvall
rade om stora omsorger och _- öfverarbete.
Rösten var vacker och klangfull –en kraftig
baryton. Språket, vårdadt och tilltalande, öfver
tygande, ibland hänförande, vittnade om stor ora
torisk begåfning.
Uppkommen på talarestolen började han med
att på sitt egna sätt deklamera de två första vers
erna afiSv.y Psalmen roa: -“Hvad ljus öfver griften!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
