Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En affisch.—Resan till Kansas.—En intressant dam.—En stor folksamling.—Andersons intryck.—En annan kyrka och en annan präst.—Påskafröjd.—En konstutställning och en vänlig herre.—En konsert och en grinig gnbbe.—Messiah i Lindsborg.—Ett _samtal och en bekännelse.—Brytning.—Riktigt fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
208
äfven här hade mästare, och inte blott på piano.
Programmet upptog orgelsolo, violinsolo och kvartett,
pianosolo, en finfin deklamation på engelska och så
ett dubbelnummer af en manskör.
Allting tyckte Charli var så storslaget och öfver
all förväntan att han bara njöt och beundrade’allt.
När så manskören afslutade med “Du gamla, du
fria,” kände hans förtjusning inga gränser.
Jo, det var något att vara svensk, och detta
folket visste också att visa det.
Utkomna skulle unge Anderson ned till staden
i ett ärende och flickorna söka upp en väninna, som
Ruth måste träffa, och Charli slog sig ned på en
bänk i parken.
På samma bänk satt en äldre man och liksom
njöt af omgifníngen. Charli tyckte att han såg
svensk ut och frågade, om han misstagit sig.
"Nå, jag är nog svensk och hemma här."
Han hade varit med från början, denne gubbe.
“Jag undrar, om folket som ett helt sätter värde
på de fördelar det äger framför många andra svensk
ar här i landet," sa’ Charli.
"Åhja, men så har di också fått släppa till och
gett och gett, så det är rent unnerligt att di har
något kvar själfva."
“Såål Förstår ni då inte att allt, hvad de
uppofirat, ha de fått igen i dubbelt mått? Till ex
empel, är här någon, som ni känner och kan på
minna er, som icke uppofirat för denna skola?"
“’J’a, dä nog många, då."
HWäl, jag känner ju ej era förhållanden här,
men jag försäkrar likväl att de, som intet uppofirat,
äro i dag inte ett dyft bättre lottade än de, som
gjort mest. Tänk efter, får _ni sel"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
