Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. En affisch.—Resan till Kansas.—En intressant dam.—En stor folksamling.—Andersons intryck.—En annan kyrka och en annan präst.—Påskafröjd.—En konstutställning och en vänlig herre.—En konsert och en grinig gnbbe.—Messiah i Lindsborg.—Ett _samtal och en bekännelse.—Brytning.—Riktigt fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
229
arméns natthärberge. Stod inte vår egen stallpojk,
Axel, där kanske och med den fräckaste min i
världen kommendera’ ’helt om, dä’ öfverfullt,’ lik
som jag sökt hjälp.
“Man talar om arbete. Har inte jag kanske
bjudit till allt. Ingen syssla har varit mig för låg
eller neslig, men det finns ingen möjlighet att på så
sätt komma fram. Det förslår ej det minsta, för
ska man vara med sin tid och se en pjes eller gå
på konsert eller köpa en bok, så går ju hela kalaset.
Detta är den första resa jag kostat på mig på öfver
två år."
"Ja, men hvarför inte skrifva hem?"
“Skrifva hem ja! Fattas bara det! Få en du
sör af farsgubben till resan och alla snälla tanters
medömkan, bli begråten, sörjd och saknad. Nej
tack vackert, men det känns godt att en och annan
gång träffa en verklig svensk och få tala rent
språk." >
“Men hvarför icke skrifva en lång realistisk
skildring af dessa erfarenheter, det kunde ju varna
andra."
“Eä’ ytterst få af den bättre klassens svenskar
som komma hit, fast nog skulle det kännas lite
mindre trist för en annan fattig sate. De andra
kan ingen makt i världen hindra, och så länge
värnplikten blir tyngre för hvarje år, hjälper inga
tidningsartiklar. För resten, de som komma hit,
se ut att kunna stå ut med hvad som helst. De ä’
klippta och skurna till brackor."
HJa, det har jag ju erfarit, så därom äro vi
ense."
Nu var det slut med Charlis tålamod. Allt
hade han väl inte hört, men han hade fått nog för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
