Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
började tränga undan krönikören. Samtidigt var det flera
tidningar, som satte ned sitt pris till en sou.
Men denna engelska form för journalistiken var i längden
alldeles oförenlig med de franska sederna. Matin tvinade bort, och
i den öfriga pressen undanträngdes reporterna igen af
krönikörerna. Skall ett merkantilt, andligt företag lyckas i Frankrike,
måste det byggas på ett tillbakaskridande; det visste Fernand Xau.
Han — reportern — startade det största litterära dagblad, som
för närvarande- finnes i den franska pressen. Han afskaffade
reportagen och gaf krönikören en lysande upprättelse. Le Journal,
som kostar endast en sou, innehåller dagligen icke mindre än tre
större litterära bidrag, noveller och krönikor, som skrifvas af de
mest ansedda författare och undertecknas med deras namn. Då
tidningens format är litet, har den nästan ingen plats för utlandet
och endast ett mycket begränsadt utrymme för meddelanden från
hemlandet. Engelska och tyska tidningar lämna utförligare
underrättelser från Paris än Le Journal.
I denna tidning har man alltså ett stort parisiskt
tidningsföretag af typisk art. Det grundas af en spekulant, som endast
törstar efter inflytande och penningar. Han har för sin egen del
icke det ringaste intresse för litteratur och konst, men med en fin
uppfattning af hvad situationen kräfver, tillförsäkrar han sig
medverkan af Frankrikes yppersta författare — t. ex. Anatole France
toch Emile Zola — och för att kunna betala dem de höga
honoraren, flätar han in mellan deras artiklar sina egna
rekommendationer för blanksmörja, lefvertran och magbitter, och efter ett par
års förlopp har denfie man i skydd af de berömda namnen förtjänat
en förmögenhet", och han är en personlighet, som man räknar med
i Paris.
Men så kommer en dag en oväntad händelse, Dreyfus-affären
t. ex., .hvarvid en af tidningens medarbetare — Emile Zola — tager
parti för rätten och sanningen. En följd häraf är, att direktören
utan vidare kör honom på dörren, och då frågar man förvånad
rundt om i hela världen, h vilken denne direktör är, som ostraffadt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
