Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fransk journalist, som känner sig förolämpad, tillkallar två
af sina vänner, som helst böra hafva ett namn med de. Dagen
därefter meddela tidningarna ett rykte, att en blodig duell tyckes
vara oundviklig, och den förolämpade bestormas af vänner och
bekanta, så ofta han — med korta mellantider —- visar sig på
sitt kafé.
De två sekundanterna (les témoins) sätta sig i förbindelse
med motparten, som ögonblickligen förklarar sig beredd och
hänvisar de korrekt klädda budbärarne till två af sina vänner. De
fyra herrarne sammanträda genast, och då båda parterna med
glädje motse en duell med frukost, blir man fort ense om, att une
rencontre est inévitable (att en duell är oundviklig).
Då det ju naturligtvis lätt kan ske en olycka med pistoler,
och då alla fyra sekundanterna hysa en liflig önskan att undvika
blodsutgjutelse, bestämma de, att de båda antagonisterna skola
af-göra sitt allvarsamma mellanhafvande med värjor och att de
förutom stärkta skjortbröst hafva rätt att bära fäkthandskar på högra
handen.
Spänningen är under alla dessa förberedelser stadd i starkt
stigande, och flere och flere redaktioner indragas i hemligheten.
Sekundanterna, hvilka så godt som aldrig visa sig utan att vara
iförda hög hatt och redingoter med långa skört, iakttaga den största
hemlighetsfullhet såväl om mötesplatsen som om det valda vapnet;
icke desto mindre är det fyra till fem vagnar proppfulla af vänner
och bekanta, som tidigt morgonen därpå följa duellanterna ut till
Ile de la gr ande Jatte (Jatte-ön i Seine), hvarest jorden under åratal
förgäfves har törstat efter blod.
Till denna ö anländer sällskapet och mottages af en äldre
herre med ett värdigt utseende, hvilken bär hög hatt och pels och
under pelsen en redingot, prydd med en jättestor rosett. Denne herre
är vanligen en skeppsbruten adelsman, som är högsta auktoritet i
hederssaker och har sitt uppehälle som ledare för en fäktskola.
Han lånar ut vapen och sörjer för, att värjorna icke äro för skarpa.
Afgöres striden med pistoler, är det han, som laddar dem med
C av lin g, Paris. I g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
