- Project Runeberg -  Paris /
224

(1900) [MARC] Author: Henrik Cavling, Erik Sjöstedt Translator: Petrus Hedberg - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skall prydas med fjäderbuskar. Om den aflidne är af adlig börd,
är hans vapensköld en af kistans hufvudprydnader. Stor vikt
lägges på dekoreringen af hemmet och kyrkan. Viktig är frågan,
om det skall begagnas vaxljus eller facklor och om facklorna skola
hafva hvitt eller grönt sken. I senare fallet bestänkas de med
kopparvitriol, som ger dem en grön låga. Till sist bestämmer
man sorgvagnarnas antal, äfvensom huru mågge präster och
korgossar, som skola vara med i likföljet. Entreprenören, som
naturligtvis begagnar sig af familjens betryckta sinnesstämning, blir
under dessa förhandlingar herre öfver
situationen. Han förvandlar likrummet till ett
kapell, han skickar ut massor af svartkantade
meddelanden om dödsfallet, de s. k .faire part,
och han sätter vakt vid liket. Den dag,
be-grafningen skall äga rum, draperar han porten
med ett kolossalt svart förhänge, på hvilket
man ser den hädangångnes namn i
silfverbok-stäfver.

Till sist kommer afskedets högtidliga timme,
då vänner och bekanta samlas i hemmet, där
båren står uppställd mellan tända ljus och
krukväxter. Med en liten kvast, som räckes till hvar och en,
stänker man vatten på båren och mumlar en passande bön.
Familjens medlemmar, ända ned till de minsta syskonbarnen, äro
sammankallade, och då alla hafva blommor med sig, representera
dessa Floras alster en ansenlig summa. Sorgen yttrar sig på ett
mycket mer stoj ande och våldsamt sätt än i Norden. Äldre damer
omfamna och kyssa hvarandra. Männen snyfta, barnen skrika, och
hos alla äro ögonen röda och uppsvullna bakom de stora slöjor
af kolsvart crêpe, som damerna fortfara att bära i åratal, ja änkor
ofta ända till sin död.

Entreprenören, som är den ende, som förmår behärska sin
sinnesrörelse, låter bära ned kistan till likvagnen och ropar med
sin behagliga tenorröst: Quand cela plaira à la famille. De gråtande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:34:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/chparis/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free