Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommit så långt, intager han också en betydande ställning, hvari hans
sociala anseende och därmed följande privata praktik lämna
ersättning för hans ringa lön. Sjukhusläkarnes löner variera mellan
1,500 och 3,000 francs, men hafva de ett bekant namn, kunna
deras inkomster utanför sjukhusens väggar vara kolossala. Hos
de båda läkarne i invärtes sjukdomar Potain och Bouchard får man
för närvarande knappast företräde utan föregående skriftlig anmälan,
och en patient kan mycket väl få vänta i fjorton dagar. Det är i
Paris som annorstädes operationerna, som läkarne taga in
synnerligen stora honorar på. En underlifsoperation hos den nyligen
af-lidne Pean kostade ända till 20,000 francs, och han förtjänade
ofta på en förmiddag 35,000 francs. De mest bekanta kirurgerna
äro för närvarande Segond och Doyen, af hvilka särskildt den
senare, en ännu helt ung man, förvånar främmande läkare genom
sin djärfhet som operatör. Bekanta inom utlandets läkarevärld äro
de två öfverläkarne vid S:t Eouis-sjukhuset Besnier och Fournier.
Deras specialitet är resp. hudsjukdomar och syfilis, och deras
sjukhus för dessa sjukdomar är det största som finnes i Europa.
När läkarne gå sjukhusvägen för att öka sitt vetenskapliga
anseende och därigenom sin privata praktik, är det ingenting att
undra på, att både öfver- och underläkare försumma sina ämbeten.
Det råder på dessa sjukhus många förhållanden, som väcka
främlingens förvåning, till exempel den lätthet, med hvilken en
öfver-läkare flyttas från den ena afdelningen till den andra, så att han
än är specialist i invärtes sjukdomar, än uppträder som kirurg,
medan han naturligtvis utanför sjukhuset håller fast vid sin
specialitet. Saken är den, att sjukhusen för 100 år sedan icke
mycket kände till några specialister. En öfverläkare kunde på den
tiden förflyttas, utan att det utöfvade något större inflytande på
patienterna, och det är denna gamla slentrian, som ännu i våra
dagar upprätthålles. Eäkarevetenskapens utveckling i riktning hän
mot utbildningen af specialister erkännes icke af den konservativa
sj ukhusdirektionen.
Vissa förhållanden på sjukhusen hafva under de senaste åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
