Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarne i Paris af Erik Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med utsikt öfver strömmen; så ned till Frankrike, till det saftiga
Normandie, de skuggiga stränderna vid Oise, det klippiga
Bretagne, till Fontainebleaus dunkla, hemlighetsfulla skogsinteriörer;
slutligen mot södern, till Biarritz, Pyrenéerna, Rivieran, Nizza,
Antibes — åh, det gudomliga Antibes, detta paradis mellan Alpernas
silfverskimrande kedja och Medelhafvets obeskrifliga blå, Antibes,
där ett trolskt vibrerande månsken fästes på duken i nästan
tropiskt feeriska nätter, mättade af mandelblommornas berusande doft,
af eldflugornas glöd, näktergalarnes sång.
Se där en konstnär, som icke åldras, ty han äger lika mycken
ömhet och poetisk sentiment i dag som då han var ung — och
vi skulle önska mången ung och »modern» att äga detsamma.
Professor Wahlberg hemförde t. ex. från fjolårets sejour i Bretagne
och vid Oise stämningsbitar af en friskhet eller en värme, som
han säkerligen aldrig i högre grad uppnått; de hafva inspirerat de
stora, soignerade dukar, hvilka vi komma att finna i svenska
konst-afdelningen inom världsutställningen.
Hans granne uppe på Montmartre är Nils Forsberg. Att säga
något utförligare om denne framstående konstnär, för sitt varma
hjärtelag så af hållen af sina kamrater, faller sig svårt —
Forsberg, det är hans väldiga komposition, »Gustaf Adolf vid Liitzen»,
hvilken fullständigt absorberat honom nu i tolf långa år. De tu
äro ett. När han slagit ett stort slag, försvinner han för ett
år-tioende eller så, exponerar icke, höres ej af, existerar knappast
för den yttre världen. — Äfven hr Forsbergs son har valt
konstnärsbanan och vid unga år med framgång utställt på salongerna.
August Hagborg fortsätter sina normandiska kustlandskap
eller svenska skärgårdsmotiv, sina välbekanta fiskarfigurer, hvilka
väckte så liflig beundran på 8o-talets salonger. Från uppehåll i
Dalarne har han äfven hitfört friska och intressanta saker, till
omväxling mot de ämnen han företrädesvis, med sin kända vana
och säkerhet behandlat. Han framträder desslikes mer och mer
som en gärna anlitad porträttmålare, utmärkande sig för precision
och klarhet. Hagborgs utställning på fjolårets salong hör till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
