Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarne i Paris af Erik Sjöstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lynne. Och det var första gången Gustaf Adolf mätte sig på
öppna fältet med den förfärlige Wallenstein. Där bredde sig nu
de fruktansvärda legionerna, tallösa härskaror, inför hans blickar.
Han fattade stundens betydelse och kände sig inför det mest
högkritiska moment i sin bana.
Sålunda har Forsberg ej presenterat den rödletta typ, detta
något banala hufvud i rödt och guldblondt vi alltför väl känna.
Både den historiska sanningen och den konstnärliga effekten hafva
vunnit härpå. Och konungens hållning är enkel, osökt och
värdig, utan den ringaste patos. Så måtte han sedt ut i denna stund,
då han sannerligen ej tänkte på att posera för målare. Han höjde
sitt ansikte mot sin Gud och bad honom ur djupet af sitt hjärta
om stöd och hjälp. Det är en nobelt, fint och sant uppfattad
bild konstnären framkallat.
Hela denna väldiga komposition, öfver hufvud taget lyckligt
och harmoniskt löst, eger den genomgående förtjänsten att vara fri
från teatralisk patos. Aldrig har man sett en bataljmålning mindre
officiell, mindre akademisk, mindre uppstyltad. Den verkar
lef-vande, sant och naturligt. Grofva knalleffekter äro omsorgsfullt
undvikna. Äfven bör erkännas detaljernas samvetsgranna, men
därför ej petiga utförande, och det ingående studium, som ägnats
hvarje figur. Ett ärligt och grundligt arbete. Kanske förefaller
oss marken något svag, ej tillräckligt fast för de massor den bär.
Men skogarne af de lätt animerade pikarne, som lindrigt gunga
och skälfva i de upprörda männens händer, göra sig högst
effektfullt och på ett särdeles originellt sätt mot den gråa himlen, en
heroisk himmel en verklig slagfälthimmel. Perspektivet är
ypperligt och likaså den disiga morgonens gråa luft, som skänker
ansiktena deras bleka toner. Detta är åtminstone hvad vi tro oss
kunnat finna, efter mycket manövrerande kring mästerverket i
skamvrån, för att urskilja det i en någorlunda hygglig dager.
Men våra blickar dragas tillbaka till Gustaf Adolfs bild. Det
ligger en tragisk storhet öfver detta bleka anlete, vändt uppåt i
bön, och hvilket redan synes märkt af dödens majestät. Betrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
