Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lockade de yppersta konungar och kämpar, som
funnos i landet, ty hennes skönhet och dygd
gingo på ryktets budkafle från nian till man.
Hennes namn var Signe. Bardernas gyllene
strängaspel klingade till hennes lof, och hjeltarne
bröto lansar till hennes ära. Fjerran
öster ut bodde en man vid_ namn Dagur, hvilken
hade två söner och den äldste af dem hette
Hakon. Denne hade med stor tapperhet bekrigat
en konung i Yenden och gjort sig till hans
efterträdare, varande sålunda en rnägtig konung,
vida berömd för mannamod och krigslycka.
Dagurs yngre sorfhette Hildiger. Då denne
förnam broderns lycka och anseende, som
kämpe, ville äfven han förvärfva detsamma,
hvarför han på egen hand drog uti hämad,
och blef snart en stor och namnkunnig hjelte.
Ryktet om Signes skönhet nådde äfven honom
och han for som gäst till hennes faders gård,
der denne helsade honom med välkomst bägaren.
Hildiger dröjde öfver vintern hos sjökonungen
och förälskade sig derunder i den fagra
». Signe, och hon, som hittills aldrig lyssnat
till älskogstal, skänkte sin tro och sitt hjerta
till den unge kämpen Hildiger. Han anhöll
hos sjökonungen om Signes hand, men konungen
blef svåra förgrymmad öfver hans djerfhet
att våga liöja sina blickar till en prinsessa,
som högborne riddare och konungar fåfängt
eftersträfvat. Dessutom sade han sig
hafva bortlofvat Signe till en mäktig konung,
som innan solhvarfvet åtföljt året skulle komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
