Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, jag mördar dig icke, tappre riddare,“
sade lion liastigt, “må du falla i öppen strid
mot mina män, jag ger dig icke banesåret.“
“Nåväl,“ svarade Alf, “efter du jemt förkastar
fredstillbuden, så låtom oss strida tills
ingen blodsdroppa flyter mer Här på platsen.
Vi äro nu i hvarandras våld; hvem af oss
som stöter till, blir segervinnaren; men icke
heller jag vill begagna mig af tillfället. Samla
omkring dig dina tappraste män, ty en vild
stridslust har vaknat inom mig ; vi måste
båda dö.“
Han blickade djupt in i hennes ögon. En
minut stodo båda tysta och så nära hvarandra,
att blott en alnslängd åtskilde dem. Men då
Gerda ingen ting yttrade, drog sig Alf långsamt
till baka bland sina män.
Striden, som hade upphört, medan de båda
anförarne samtalat, började ånyo med fördubblad
häftighet. Den fördes med lika tapperhet
å ömse sidor, men Alfs, i ordnad planmessig
strid mera öfvade män, fingo nu öfvervigt öfver
de hedniska kämparne, som slogos med blindt
raseri. Alf kämpade som en förtviflad och
tycktes söka döden öfverallt, på samma gång
han sjelf spridde död och förskräckelse omkring
sig. Han blödde redan ur flere djupa
sår, men aktade det icke.
“Ändtligen,“ mumlade han, då han varseblef
Gerdas blanka hufvudbeklädnad på kort
afstånd från sig. I ordets sannaste bemärkelse
högg han sig en väg fram till henne; hon
studsade, när hon såg honom så nära, och förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
