Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig, men ville ej omtala hivad han gjort för
mig, af fruktan att du af erkänsla skulle skänka
honom din tillgifvenhet. Han ville först pröfva
om du kunde älska honom ändå. När striden
började, var han viss på att du afskydde honom,
och derför beslöt han i ungdomlig häftighet
att I båda skulle dö, och utan att närmare
betänka sig, skulle han nog . utfört beslutet,
om ej din bekännelse mellankommit.“
“Om du nu blir min brud, så äktar du
den, för hvars lära din fader lefver och dör
och ärar dermed hans tro, för hvilkens helighållande
du aflagt löftet, hvilket härmed är
löst.“ Med dessa ord tryckte Alf Gerdas hand
till sina läppar, och blickade henne varmt i
ögonen.
Några dagar derefter gick Gerdas gamle
fader, jemte Alf, Gerda och hennes frigifna
folk, till en i Ufvestads grannskap belägen,
herrlig hafsstrand. Tåget framskred i högtidlig
procession, och högtidliga voro äfven allas
blickar. Det var äfven en stor högtidsdag, ty
nu skulle den gamle, förr så antikristiskt sinnade
borghöfdingen som en nitisk Herrans
apostel sjelf döpa sin högt älskade dotter och
alla hennes tappre försvarare. Flere gamle
trotjenare funnos bland dem, men gamle Hervord
saknades; han hade stupat i sista stora
kampen vid Ufvestad.
När den enkla döpelseakten var slut, och
den sista tonen af högtidssången bortdog i ett
aflägset eko, lade den gamle patern välsignande
tillsammans Gerdas och Alfs händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
