Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRORD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beskow tillägger:
»Då jag ej vet, om jag mera råkar denna egenartade
personlighet i dessa minnen, må några drag tilläggas, för att visa huru
han var helt och hållet i sin karaktär. I hofsorg aflade han smink.
Den nya hofuniformen, med vida underkläder och stöflar, ansåg
han blott passa matroser, och bar alltid den gamla svarta och
röda hofdräkten med kappa och värja samt strumpor och skor.
En dag infann han sig sålunda klädd, bjuden på en engelsk
fregatt, hvars befälhafvare gaf en déjeuner för Carl Johan. De
engelske sjömännen tyckte så mycket om denne äkta gammaldags
hofman, att de drucko hans skål ännu på Medelhafvet, enligt hvad
Adolf Rosen, som följde denna expedition, berättat.»
Ungefär liknande intryck ger Skjöldebrands skildring
[Memoarer, I, sid. 58]:
»Vid dessa tillfällen (en cour på hofvet vintern 1775—76)
utmärkte sig hofjunkaren Hausswolff, som drifvit konsten att skära
före till en artistisk höjd. (Han hade den för en hofjunkare
behagliga egenskapen att med lätthet kunna komma igenom en
trängsel utan att besvära någon, hvartill utom konsten bidrog hans
smala, smidiga växt. Men han var märkvärdigast som förskärare).
Han tog en stekt fågel på en gaffel, och sedan han med knifven
på det mest behagfulla sätt blott, som det syntes, lindrigt vidrört
den, slog han några små slag med knifven på gaffeln, som höll
steken, och den föll i eleganta skifvor, utbredd på
presentertallri-ken. Hvar och en, som drifvit sitt yrke till förträfflighet,
förtje-nar aktning. Hausswolff fortjente den äfven i andra afseenden
och var en hederlig man. Han öfverlefde långt den tid, som här
omtalas, blef öfverceremonimästare och dog vid mer än åttio års
ålder, sedan han, alltid lika artig, rak och elegant, en tid varit
det enda lefvande monumentet från Gustaf III:s eller den högst
förfinade artighetens tidehvarf.»
Såsom denne gamle gustavian, hederlig och plikttrogen,
men oändligt fäst vid »Tanden régime» framstår han ock i
sina bref. 1772 års regeringsform och en stark
konungamakt äro alltjämt hans politiska ideal, men Gustaf IV Adolfs
stela person och regemente äro alltför afvikande från »salig
kungens» för att rätt hafva hans gillande, och katastrofen
förvånar honom knappt. Dess fortgång under Adlersparres
ledning behagar honom dock alls icke, ty han har intet för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
