Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. HOFJÄGMÄSTAREN JOHAN LUDVIG VON GREIFFS BERÄTTELSE OM KONUNGENS ARRESTERANDE DEN 13 MARS 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till och från Konungen; men som jag ej var rätt klädd i
uniform, ville jag ej längre kvarblifva, efter alla tycktes vara
säkra, att intet vidare biträde behöfdes. Jag frågade likväl,
om jag med säkerhet kunde gå därifrån, hvarpå svarades:
»om Ni behöfs, skall Ni få veta däraf;» ämnade ock
verke-ligen gå, men betraktandet af en sä lätt verkställd revolution
och det legera sätt, hvarmed Konungen bevakades, gaf mig
anledning att dröja och erinra mig den förebråelse jag hade
att göra mig, om en vändning kunde yppa sig, helst jag
kunde vara misstänkt för delaktighet i saken. Jag satte mig
emot ett trädgaller vid ett fönster af de små yttre rummen,
hvarifrån jag kunde se genom dörrarne, som stodo öppna.
Konungens sängkammaredörr var väl stängd, men ett hål genom
dörren, som drabanter eller konungens husarer gjort, då de velat
intränga, gaf tillfälle att se Konungen, som gick fram och tillbaka.
Beständigt ut- och ingående personer med nyssnämnde
omständigheter bringade mig på åtskilliga reflexioner, som
sysslosatte mig, då generalmajoren baron Adlercreutz, som
emellertid lärer varit hos Hans Kungl. Höghet Hertigen,
kom och med någon ifver frågade: »Hvem är inne hos
Konungen?», hvarpå jag svarade: »Jag tror det är
generallöjtnanten grefve Carl Axel Strömfelt och hans excellens m. m.
herr grefve af Ugglas.» Baron Adlercreutz sprang till dörren
och med häftighet uppsköt densamma. Som dörren
öppnades, ser jag Hans Maj:t springa utför en liten trappa i
rummet och hörde generalen ropa: »Kungen springer ner, följ efter!»
Jag kände intet, hvart trappan bar, men supponerade, att
Kungen skulle genom densamma komma åt hvalfvet vid
Lejonbacken och taga den vägen för att undkomma, om han
ej inom slottet kunde gömma sig eller ertappas af dem, som
följde efter. Jag fattade därföre i samma ögnablick det
beslutet att försöka hinna möta Kungen i nyssnämnda hvalf
för att hindra honom blifva synlig eller komma ut bland
folket, hvilken tanke följde mig ända igenom och var så
mycket lyckligare, som minsta försummelse gifvit Hans Maj:t
tid komma till Vakt- eller västra hvalfvet. Följderna däraf
äro nu okände, men måla sig med rysliga färgor vid
åtan-kan, om försöket ej misslyckats. Jag skyndade igenom
rummen, som alla voro fulla af ämbetsmän, officerare och drabanter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
