Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. HOFJÄGMÄSTAREN JOHAN LUDVIG VON GREIFFS BERÄTTELSE OM KONUNGENS ARRESTERANDE DEN 13 MARS 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grufveligaste följder, men Kungen ropade om hjälp och
frälsning och skrek: »Släpp mig, släpp mig!» Mycket folk
syntes i gångarna1 och vid porten af slottet, som rusade till,
hvarföre jag fann rådligast göra samtalet så kort, som
möjligt var, och förklarade Kungen, att omvändning måste
genast ske, vände i detsamma om Konungen och tog med min
högra arm omkring ryggen och fattade stadigt i högra
armen med min vänstra hand och förde in Kungen i hvalfvet
med force, ehuru H. Maj:t satte sig däremot, så mycket
krafterna tilläto. Just som jag fick in Kungen i hvalfvet,
kom en arbetskarl, som jag tyckte från porten, där han
förmodligen varit sysslosatt att hjälpa Kungen ut, och fattade
i bägge armarna på mig och ropte tillika med Kungen om
hjälp och frälsning: »Kungen är öfverfallen, kom, vi skola
försvara vår kung!» Detta uppehöll mig något vid ingången,
emedan jag måste stanna, taga uti Konungen med den vänstra
handen och expediera min karl med den högra, så att han
öfvergaf fullföljandet af napptaget. Jag försäkrade honom,
att det var jag, som ville och skulle hjälpa Kungen. Under
allt detta hade jag aldrig dragit min sabel, men tagit mitt
parti, om mer folk hunnit tillkomma. Vid porten till vakten
lärer stallmästaren Schultzen stått, då denne karl kommit
ditspringandes och velat samla sorl, men han har genast
påfordrat hans införande i vakten.
Som jag då förde Kungen tillbakars i hvalfvet åt
korridoren, som går åt Hertigens sida, kom generalmajor baron
Adlercreutz, öfveradjutanten öfverstelöjtnanten baron Gustaf
von Otter, öfveradjutanten major Georg Johan De la Grange,
löjtnanten vid Lifregementsbrigadens kyrassierkår Gustaf
Adolf Hierta öfver borggården från Logårds- eller östra
hvalfvet (efter deras berättelse) och stallmästare Schultzen
ifrån vaktporten. Kungen var då mycket blek och afmattad,
sade sig må illa, ville stå eller sitta och hvila, men som intet
ögonblick i hela expeditionen var att förlora, sade jag: »Eders 1
1 Kungen sade mig, att Hans Maj:t ärnade sig till vakten, och trodde, att
folket tagit dess parti, hvilket jag försäkrade varit osäkert, emedan där
glunka-des vid min uppgång till Slottet, att om H. [Maj:t] skulle komma ut för att
resa, kraftiga steg däremot blefvo tagna, och har ej kunnat aflöpa utan]Jblodiga
uppträden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
