Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är roligt för en själf att i en framtid återkalla minnet af
händelser, som man öfvervarit.
Denna och revolution 1772 blifva bägge förundransvärda
för samtida och eftervärlden i anseende till den tranquillité,
hvarmed de utfördes, och att ingen blodsutgjutelse därvid
varit. Här är nu i denna stund så tranquilt, att om nätterna,
utom de vanliga hästpatrouilles, nästan ingen synes på
gatorna. Ännu obegripeligare, att en kung med sådan makt
blifver i förvar tagen uti sina rum, utan att våld brukas [för
att] befria honom. Jag vet ej, hvad jag skall kalla de försök,
som med värjan i handen gjordes af kaptenlöjtnanten grefve
Charles Emil Lewenhaupt, kapten vid Lifgardet till häst
baron Gustaf Fredric Äkerhielm och pagen F. A. Drufva
samt en hoflakej med en eldgaffel för att uppbryta dörren,
hvilken ej var låst, utan af 2 å 3 adjutanter hölts inifrån
sluten, och som öppnades, så snart man fått värjan af Hans
Maj:t. Majoren vid Adlercreutzska regementet, riddaren Georg
Ulfsparre ryckte värjan af Kungen, då hofmarskalk
Silfver-sparre bemäktigat sig dess armar, och det var då, [som]
Konungen skrek på våld och förräderi, som gjorde de
försvarande uppmärksamma, oaktadt de förut sett flere gå in, sedan
excellens Klingspor och baron Adlercreutz gått in i rummet;
men de trodde, att Kungen, som själf ropat in Klingspor,
därom gifvit förut ordres.
Att excellens Ugglas och grefve Carl Strömfelt lemnade
Kungen tillfälle undankomma, var väl på en sida underligt;
men dem gafs inträde för att söka tranquillisera Hans Maj:t
öfver händelsen och ej bevaka; men huru han fått Strömfelts
värja är obegripeligt, helst han skall påstå sig ej veta, huru
och när det skett. Dessa herrar kände väl, att där var en
dörr och utgång, men de andre lära alldeles intet känt
kartan af slottet, och det syntes bäst, efter de, sedan Hans Maj:t
undkommit, sprungo stora trappan ned och fingo se honom
på borggården vid porten till Lejonhvalfvet samt sedan, när
de buro upp honom, gingo drottningens stora trappa,
hvar-igenom skiltvakterna fingo idé om händelsen och gjorde
vanlig honnör. Man påstår, att Hans Maj:t då ropat åt dem:
gefur. De ordres, som söndagen den 12 om aftonen voro
gifne, att med fördubblade vakter och skarpa skott bevaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
