Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. ÖFVERCEREMONIMÄSTAREN LEONHARD VON HAUSSWOLFFS BREF 1809—1810 TILL EXELLENSEN GREFVE NILS POSSE Å HELLEKIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dylika misstag var dock akten ganska imposant och rörande,
och Prinsens tal, som är infördt i en avisa, framfördes med
en manlig stämma. Uti ett af mina förra bref har jag haft
äran nämna, att jag drog mig till minnes, hvad dag allt detta
skedde på, och hvad reflextioner det orsakade. De voro
flere, än man i ett bref kan anföra.
Spectaclet vill jag ej tala om. Eders excellens känner
själf, hvad ledsamheter sådant gifver. Jag bekänner
npp-riktigt det felet att vilja låta höfligheter för damer råda, och
att anteckningarna för 1778 ej voro nog tydeliga. Den mängd
presenterade damer, som nu är, existerade ej förr, och
bourgeoisiens damer skola ock ihågkommas. Man trodde, när
talemännen fingo en distinguerad plats, kunde de öfriga af
riksens ständer sitta bakom damer på alla rader, och
garnison kunde ej för utrymmet komma i fråga. Detta är visst
ett fel, och har blifvit mycket relateradt, och till och med
den hugneliga fransyska freden har ej orsakat däröfver
någon glömska. Blifver något dylikt mera, och jag rådfrågas,
kommer främst på min promemoria dessa herrar, gå sedan
med damerna, huru det vill.
Hans Maj:t orkade ej själf vara på spectaclet, utan
Kronprinsen förde Drottningen. Det var ej, som man varit van
se det, att föra vid handen, utan Hennes Maj:t tog honom
under armen. Jag medgifver, att det såg ganska förtroligt
ut och hade varit passande vid en promenad; mig föll det
i ögat.
På den stora souper i söndags var Hans Maj:t ej vid
taffeln, utan hade redan retirerat sig. När de då gingo till
bords, gick Drottningen ensam, Prinsessan väntade på
Kronprinsen, neg sluteligen för honom, och hvar och en gick för
sig. Han satt då till höger om Drottningen och Prinsessan
till vänster om Hennes Maj:t. Vid en sådan figurerande
souper tycker jag, att deras excellenser kunde gifva arm åt
de förnämsta fruar och genera sig med att sitta för att
dekorera bordet, i synnerhet närmast öfverheten, efter små folk
gemenligen håller sig på afstånd. Men utom excellensen
Carl Adam Wachtmeister och Oxenstierna voro de andra vid
kavaljersbordet i yttre salen, satte sig att äta och stego upp
från bordet som på ett värdshus. Detta är väl effekt af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
