Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anvisningar för begagnandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avbrutna ljudet. I svenskan förekommer något liknande i ett kort nej
(nää) som uttryck för överraskning.
Stöten finns endast i stavelser med huvudtryck eller bitryck. Den
förekommer i stort sett i danska ord och ordformer, vilkas svenska
motsvarigheter har enstavighetsaccent (akut): bunden (= bottnen)
med stöt, bonden (= bonden) utan stöt. Från denna regel finns dock
en mängd undantag. Den som icke har danska till modersmål, kan väl
lära sig att frambringa stötljudet men har utomordentligt svårt att lära
sig att placera det rätt.
Bland vanliga ordtyper med stöt märkes:
1) de flesta enstaviga ord: gå’, hu’s, dock ej ord med kort vokal +
tonlös konsonant: hof′;
2) många tvåstaviga ord på -el, -en, -er: frø’ken, a’ger;
3) avledningsändelserna -dom’, -he’d, -eri’, -ska’b, -ba’r, -de’les, -fæl’dig,
-fær’dig, -la’den, -mo’dig, -vor’n: ven’ska’b, al’menhe’d;
4) de flesta lånord: natio’n, destrue’re (så alltid verb på -e’re).
Bestämd form singularis behåller stöten, pluralisformer har i regel
icke stöt: hu’s, hu’set, huse. Dock bibehålles stöten i många
pluralisformer på -er: bi’ bi’er, by’ by’er, fo’d fødd’er, stang’ stæng’er.
Stöten bortfaller framför dt i adjektiv och i neutrum av adjektiv som
slutar på betonad vokal samt några andra adjektiv: go’d godt, fri’ frit,
dy’b dybt, ly’s lyst.
De flesta starka och många svaga verb får stöt i böjningsformer på
-er: komm’er, fry’ser, skinn’er, ly’ser. Enstaviga imperativer har stöt:
ta’l, spring’, likaså enstaviga perfektparticip: ta’lt (av tale), tal’t (av
tælle); de senare behåller stöten vid böjning: ta’lte, tal’te (men
imperfektum: ta′lte, tal′te).
Enstaviga ord förlorar i regel stöten, när de står som första led i
sammansättning. Andra leden i sammansättning behåller stöten:
flo’d, van’d, flod′van’d, vand′flo’d. Andra leden i sammansättning och
i ord med trycksvag förstavelse får ofta stöt, om den icke har det förut:
godmo’dig, bety’de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
