Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtligt afvikande från formen. Men mr
Titus Barnacle bar igenknäppt rock och
var följaktligen en högvigtig man. Alla
igenknäppta män äro högvigtiga och högt
betrodda män. Det är svårt att afgöra,
om det är den sparade och aldrig i
anspråk tagna konsten att knäppa upp, som
förtjusar menskligheten; eller om
visdomen tros koncentreras och ligga till sig
då den knäppes in och dunsta af då den
knäppes upp, men säkert är att hvar och
en allmänt erkänd man af vigt är en
igenknäppt man. Mr Titus Barnacle skulle
i allmänna rörelsen ej blifvit tagen till
mer än halfva värdet, om ej hans rock
varit igenknäppt ända upp till den hvita
halsduken.
— Ar det någon som vet om mr
Dar-rit — eller Dorrit — har någon familj?
frågade lord Decimus.
Då ingen annan svarade, sade slutligen
värden: Han har tvenne döttrar, Mylord.
— Ah! Ni känner honom? frågade åter
lorden.
— Mr Merdle känner dem, äfvensom
mr Sparkler. Sanningen att säga, sade
mr Merdle, tror jag att en af de unga
damerna gjort ett djupt intryck på
Edmund Sparkler. Han har — ett lättrört
hjerta, och — jag — tänker —
eröfrin-gen. — Här tystnade mr Merdle och
stirrade ned på duken, såsom han alltid
gjorde då han fann att man lyssnade till honom.
Advokaten var förtjust att finna det
den Merdleska familjen och denna familj
redan blifvit satta i beröring med
hvarandra. Han framkastade med låg röst
till biskopen på andra sidan bordet, om
ej detta var en analogisk illustration af
de fysiska lagar, till följe hvaraf Lika
söker Lika. Han ansåg denna ömsesidiga
attractionskraft hos rikedomen för något
särdeles intressant och eget, någonting som
stod i omedelbar frändskap med
magneten och tyngdlagarne. Biskopen, som
trip-pat tillbaka till jorden igen, då detta ämne
kom å bane, instämde i denna åsigt. Han
sade, att det i sanning var af yttersta
vigt för samhället att en person, som
befann sig i den ansvarsfulla belägenheten
af att ha blifvit anförtrodd en makt till
både ondt och godt, skulle likasom smälta
till ett med den öfverlägsna makten af
mera legitima och storartade
proportioner, hvars inflytande (såsom t. ex. den
väns, vid hvars bord vi ha den äran att
sitta) ständigt utöfvades i och för
samhällets bästa. I stället för tvenne
stridiga och med hvarandra täflande flammor,
en större och en mindre, hvar och en
brinnande med ett dunkelt, ovisst sken,
skulle vi få en helgjuten mildrad låga,
hvars klara ljus skulle sprida en jernn
och tempererad värme kring landet.
Biskopen tycktes sjelf riktigt rörd öfver detta
sätt att framställa saken och uppehöll sig
länge dervid, medan advokaten (för-att
icke låta en juryman gå förlorad) låtsade
sig sitta vid hans fötter och nära sin själ
af hans vishet.
Som middagen och desserten höllo ut
tre runda timmar, mulnade den blyge unge
• medlemmen i skuggan af lord Decimus
fortare än han värmdes af maten och vinet
och kände sig derför temligen ruskig.
Lord Decimuk tycktes likt ett högt torn
på en kal slätt uppstiga på andra sidan
bordet, skymmande dagern för den blyge
unge medlemmen, stelnande hans märg
och gifvande honom ett pinsamt begrepp
om afståndens omättlighet. Då lorden
“tryckte“ den olycklige unge mannen med
glaset i hand, insvepte han honom i den
dystraste skugga och då han sade: “Er
skål, min herre 1“ blef allt kallt och ödsligt
omkring honom.
Slutligen begynte lord Decimus med
kaffekoppen i hand sväfva omkring bland
taflorna och väcka de intressantaste
beräkningar hos de öfriga af sällskapet,
angående den mer eller mindre aflägsna
tidpunkt, då han skulle upphöra att sväfva
och sätta småfoglarne i stånd att flaxa
upp i andra våningen, hvilket ej kunde
komma i fråga förr än han riktadt sina
ädla vingar i samma kosa. Efter något
dröjsmål och åtskilliga sträckningar af
vin-garne, som stannade vid ingenting,
sväf-vade han slutligen upp till salongen.
Här uppstod en svårighet, hvilken alltid
uppstår då tvenne personer föras
tillsammans vid en middag, särskildt i ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
