Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nam. Jag har alltid funnit honom så flitig,
så tacksam (för litet nog) och så pålitlig,
att det kunde se ut som om jag
misstänkte honom, och det skulle vara ganska
orättvist.
— Visserligen, sade Pancks. Men —
det säger jag, att ni borde då aldrig vara
någons principal, mr Clennam. Det är
ni mycket för grannlaga till.
— Hvad det beträffar, svarade Clennam
skrattande, så kan jag ej kalla mig för
Cavallettos principal. Han lefver af sina
träsniderier. Han försvarar nycklarne till
faktoriet, håller vakt der hvarannan natt
och är att slags factotum der; men vi ha
föga arbete i hans väg, ehuru vi lemna
honom det lilla vi ha. Nej! jag är mera
hans rådgifvare än hans principal. Om
ni kallade mig hans statsråd eller hans
bankir skulle ni vara sanningen närmare.
Men — å propos detta — är det inte
löjligt, Pancks, att dessa vågspel som
vunnit så mycket insteg hos alla menniskor,
äfven förvridit hufvudet på min lille
Ca-valetto ?
— Vågspel? upprepade Pancks med en
frustning. Hvad för vågspel?
— De här Merdleska företagen.
— Åh — aktierna, sade Pancks. Ja
ja — nu förstår jag — jag visste ej ni
mente aktierna.
Hans häftiga svar kom Clennam att
se på honom, tvekande om han menat
mer än orden inneburo. Som han märkte
att den lille mannen påskyndade sina steg
och fnyste och fräste allt mera, talade
Arthur ej vidare i detta ämne, utan
fortsatte de under tystnad vägen till hans
bostad.
Middagen, bestående af en soppa och
en fogelpastej, serverad på ett litet rundt
bord framför brasan och kryddad med en
flaska godt vin, smorde det Panckska
ma-chineriet tills det bokstafligen gick som en
olja. När Clennam dertill framtog sin
österländska pipa och räckte mr Pancks
en annan af lika österländsk beskaffenhet
befann sig denne sednare vid blidaste
humör.
De blossade en stund under tystnad,
mr Pancks likt en rykande ångare med
vinden, floden och stillvattnet allt på sin
sida. Han var den förste som bröt
tystnaden i det han sade:
— Ja. Aktie är ordet.
Clennam sade med sin förra
förvånande blick: — Ah!
— Ni ser jag kommer tillbaka till
ämnet, sade Pancks.
— Ja. Jag ser ni kommer tillbaka
till det, svarade Clennam och undrade
hvarför.
— Och löjligt var det att också lille
Altro skulle fallit på den idéen? Eh? sade
Pancks medan han rökte friskt. Icke så?
— Ja visst.
— Ja visst! men tänk då på hela
gården, som fallit på samma tankar. Alla
möta mig dermed vid mina
uppbördsda-gar här och der och öfverallt. Antingen
de betala eller inte betala. Merdle, Merdle,
Merdle. Aldrig annat än Merdle.
— Besynnerligt, huru en dylik
bedårelse kan gripa omkring sig, sade Arthur.
— Ja, säg det! instämde Pancks, men
tillade efter att ha rökt några drag, med
mera kärfhet än man skulle kunnat anse
förenligt med det nyss smorda
machine-riet: derför, ser ni, att det här folket inte
begriper saken.
— Icke det ringaste, sade Clennam.
— Icke det ringaste, upprepade Pancks.
Känner knappast siffrorna. Veta
ingenting om penningeaffärer. Ha aldrig gjort
en kalkyl, min herre — ännu mindre
genomfört den.
— Om de det hade — “höll Clennam
på att säga, då mr Pancks, utan att röra
en enda muskel i sitt ansigte, uppgaf ett
läte, så vida öfverträffande alla hans
vanliga ansträngningar af så väl lukt- som
luft-organer, att Clennam tvärtystnade.
— Om de det hade? upprepade Pancks
med frågande ton.
— Jag tyckte ni — ämnade säga
något, sade Arthur, tvekande om hvad
benämning han skulle gifva afbrottet.
— Nej bevars, sade Pancks. Inte så
hårdt med det. Om en stund törhända.
— Om de det hade, sade ni?
— Om de det hade, fortfor Clennam,
som ej rätt visste hvad han skulle tro om
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
