Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur vagnen och gick med strålande och
stolt hållning genom förstugan då — o ve!
en syn framställde sig för hans öga,
som slog honom med stumhet. John
Chi-very i söndagsdrägt med sin stråhatt under
armen, den elfenbensbefingrade käppen
lindrigt embarraserande hans hållning och
en bundt cigarrer i handen.
— Se här unge man, sade portvakten,
är den herrn ni sagt er söka. Denne
unge man, mr Dorrit har envist påstått att
han måste invänta er. emedan ni skulle
bli glad att träffa honom
Mr Dorrit blängde på den unge
mannen, kände sig nära att qväfvas och sade
slutligen i mildaste tonart: — Ah. unge
John! Det är ju unge John — jag
misstar mig ju inte?
— Nej, mr Dorrit, sade unge John.
— Jag — ha — jag tycker ju det var
unge John! sade mr Dorrit. Den unge
mannen kan komma upp, sade han, vänd
till de kringstående och fortsatte vägen,
åh ja, han kan komma upp. Låt unge
John komma upp, jag vill tala vid
honom deruppe.
Unge John följde leende och högst
belåten. Man kom snart till mr Dorrits
rum. Ljusen tändes. Uppassaren gick.
— Nu herre, sade mr Dorrit, och vände
sig plötsligt emot honom och grep honom
i kragen sedan de voro väl allena. Hvad
är er mening med allt detta?
Den bestörtning och förtviflan, som
af-mälade sig i den olycklige Johns
anletsdrag — ty han hade af det vänliga
emot-tagandet snarare väntat sig en omfamning
— voro till den grad uttrycksfulla, att
mr Dorrit drog handen tillbaka och nöjde jj
sig med att endast blänga på honom.
— Hur vågar ni göra detta? sade mr
Dorrit. Hur vågar ni komma hit? Hur
vågar ni så skymfa mig.
— Jag skymfa er, mr Dorrit, utbrast
unge John — O!
— Ja herre, svarade mr Dorrit, skymfa
mig. Ert infinnande här är en skymf, en
näsvishet, en oförlåtlig djerfhet. Hvem
har bedt er komma hit? Hvad — ha —
hvad för djefvulen har ni här att göra.
— Jag tänkte bara mr Dorrit, sade
unge John och vände ett så blekt och
försagdt anlete emot mr Dorrit, som han
någonsin sett, till och med i Marshalsea,
jag tänkte bara att ni inte skulle ha
något emot att vara så god och emottaga
en bundt —
Anamma och anfäkta era bundtar,
herre! skrek mr Dorrit med ohejdligt
raseri. Jag — hum — jag röker inte.
— Då ber jag er allra ödmjukast om
förlåtelse mr Dorrit, förr i verlden rökte ni.
— Säg om det igen, skrek åter mr
Dorrit alldeles utom sig, och vid Gud
skall ni icke få smaka eldgaffeln!
John Chivery drog sig baklänges till
dörren.
— Stanna herre! röt mr Dorrit.
Stanna säger jag och sitt ned. Anamma er!
kan ni då inte sitta ned!
John Chivery sjönk ned i en stol
närmast dörren och mr Dorrit gick fram och
tillbaka i rummet, först med hastiga steg,
sedan långsammare. En gång vände han
sig mot fönstret och stod der med
pannan lutad mot rutan. Helt plötsligen
vände han sig om och sade:
— Hvad kom ni eljest i för afsigt ?
I ingen den minsta afsigt, jag
försäkrar käre herre. Endast för att säga
att jag hoppades att ni mådde väl, mr
Dorrit — och sedan bara för att fråga
om miss Amy mådde väl.
— Hvad rör det er, herre? genmälte
mr Dorrit.
— Det har visst icke alls någon
rättighet att röra mig. Jag tänkte aldrig
ett ögonblick på att ipinska afståndet
mellan oss, det kan jag försäkra. Jag vet
att det var dristigt, mr Dorrit, men jag
kunde aldrig tro ni skulle ta det så illa
upp. På heder och ära, så simpel jag
är mr Dorrit, sade unge John med
värma, skulle jag icke ha varit för stolt att
komma om jag ‘det hade trott.
Mr Dorrit blygdes. Han gick tillbaka
till fönstret och lutade åter en stund
huf-vudet mot rutan. Då han vände sig om
hade han näsduken i handen, hade torkat
sina ögon med den och såg trött och
sjuk ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
