Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han talade. Hon nedböjde sitt hufvud
och såg åt en annan sida.
— Jag — hum! — Jag kan ej
förstå, Amy, hvad som har förargat Chivery.
Han är vanligen så — så utmärkt
uppmärksam och aktningsfull. Och i qväll
var han riktigt — riktigt tvär emot mig.
Och det var annat folk tillstädes också
o himmel, tänk om jag skulle förlora
Chi-verys och hans medbroders beskydd och
hjelp, så finge jag ju svälta ihjäl här.
Under det han talade, öppnade och
tillslöt han oupphörligt sina händer, som
om de varit ventiler; han var dock hela
tiden så medveten af en känsla af
blygsel, att han skämdes öfver att veta,
hvarpå lian syftade.
— Jag — hum! Jag kan ej förstå
orsaken dertill. Jag är säker på att jag
ej kan begripa hur det kommer sig. Det
var en viss Jackson här en gång, en
fångvaktare, som hette Jackson (jag tror ej
att du kan komma ihåg honom, min unge,
ty du var mycket liten då) och — hum!
— och han hade en — bror, och denne
— unge bror friade till — ja, kanske
inte precist friade till — men beundrade
— beundrade vördnadsfullt — dott —
nej, icke dottern, men systern till en af
oss; en något utmärkt medlem här; ja,
jag kan säga ganska utmärkt. Hans namn
var kapten Martin; och han rådfrågade
mig i afseende på nödvändigheten, att hans
dotter — syster — om hon skulle våga
att förolämpa den brodern, som var
fångvaktare genom att vara alltför — hum!
— alltför uppriktig mot den andre
brodern. Kapten Martin var en gentleman
och en man af heder, och jag bad
honom först säga mig sin — sin egen tanke.
Kapten Martin (mycket respekterad i
arméen) sade utan tvekan, att det föreföll
honom som hans hum! — syster ej
behöf-de förstå den unge mannen alltför
tydligt, och att hon kunde låta honom hållas
— jag vet ej precist om låta honom
hällas var det uttryck kapten Martin
använde; nej, jag tror verkligen han sade, ha
fördragsamhet med honom — för hennes
fars — nej, jag nienade hennes bror skull. I
Jag vet knappt hur jag kommit på den
här historien. Jag förmodar det var,
emedan jag ej kunde begripa hvad som gick
åt Chivery; men hvad sammanhanget
dermed beträffar, så kan jag icke se —
Hans röst dog bort, ty hennes hand
hade sakta smugit sig öfver hans läppar,
som om hon ej längre kunde uthärda
smärtan att höra honom. För en stund
herrskade derinne grafvens tystnad och
stillhet; han satt hopsjunken i sin stol,
hon stod med sin arm omkring hans hals
och sitt hufvud nedlutadt på hans axel.
Hans aftonmåltid kokade i en
såspanna, som stod på elden och då hon
rörde sig, var det för att ställa den på
bordet åt honom. Han tog sin vanliga plats,
hon tog sin och han började sin måltid.
Annu hade de icke sett på hvarandra.
Småningom började dock han göra det;
han lade slamrande ned knif och gaffel,
tog häftigt upp åtskilliga saker, bet i
brödet som om han vore förargad derpå och
visade på åtskilliga sätt, att han var vid
dåligt lynne. Slutligen stötte han till sin
tallrick och sade med hög röst, utan
ringaste anledning:
— Hvad betyder det om jag äter eller
svälter? Hvad betyder det om ett så
eländigt lif som mitt slutar i dag, nästa vecka
eller nästa år? Hvem bryr sig om mig?
En stackars fånge, som lefver på
allmosor och bortkastade lifsmedel; en eländig,
vanärad usling!
— Fader, fader! Då han steg upp,
släpade hon sig på sina knän fram till
honom och upplyfte sina händer.
— Amy, fortfor han med dämpad röst,
under det han darrade häftigt och
betraktade henne vildt, som om han blifvit
tokig. Jag säger dig, om du kunde se mig
sådan som din mor en gång såg mig,
så skulle du ej tro. att det vore samma
varelse som den du nu endast skådar
genom denna burs galler. Jag var ung
— jag var talangfull — jag såg bra ut,
jag var oberoende — vid Gud, det var
jag, barn! — och man sökte mig, man
afundades mig. Afundades mig!
— Bäste fader! Hon sökte fatta den
darrande arm, som han skakade i vädret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
