- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
168

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stängd den afton, då han först visade sig
der, af gentlemannen utifrån, hvilken gjort
efterforskningar angående Marshalseas
faders affärer och hyst den förvånande
tanken att hjelpa honom ut och af
gentlemannen utifrån, som visade intresse för
Marshalseas barn, blef Clennam snart en
bemärkt gäst. Han blef ej öfverraskad
af den uppmärksamhet, som bevisades
honom af mr Chivery, då denne embetsman
innehade nyckeln, ty han gjorde föga
åtskillnad mellan mr Chiverys och de
andra fångvaktarnes höfligliet. Men en viss
eftermiddag öfverraskades han dock
plötsligt af mr Chivery, som då på ett
framstående sätt skiljde sig från sina kamrater.

Genom någon skicklig utöfning af sin
konst att rensa vaktstugan, hade mr
Chivery lyckats befria sig från alla de
dag-drifvande medlemmarne, så att Clennam,
då han kom ut ur fängelset, skulle finna
honom ensam på sin post.

— (Hemlighetsfullt.) Jag ber om
förlåtelse, min herre, sade mr Chivery i
förtroende, men hvilken väg ämnar ni taga?

— Jag går öfver bron. Med någon
förvåning såg han i mr Chivery, som stod
der med nyckeln på sina läppar, en
fullkomlig personifikation af tystnaden.

— (Hemlighetsfullt.) Jag ber er än
en gång om förlåtelse, sade mr Chivery,
men kunde ni ej taga vägen förbi
Hor-semonger Lane? Kunde ni ej möjligen ha
tid att titta in på detta ställe? och han
gaf honom ett litet adresskort, tryckt för
att utdelas bland de kunder, som besökte
Chivery & Comp., Tobakshandlare,
Importörer af äkta Havanna-cigarrer,
Bengaliska Cheroots, och utsökta
Cuba-cigar-rer, Försäljare af Diverse Snuser, etc.

— (Hemlighetsfullt). Det ä’ ej fråga
om tobaks-affärer, sade mr Chivery.
Sanningen att säga så ä’ det min hustru:
hon ä’ angelägen att få säga er ett ord
i en sak rörande — jaha, sade mr
Chivery, i det han med en nickning
besvarade Clennams frågande blick, rörande
henne.

— Jag vill utan uppskof skynda att
besöka er hustru.

— Jag tackar er, min herre. Mycket
förbunden. Det ä’ inte mer än tio
minuters krok. Var så god och fråga efter
mrs Chivery!

Mr Chivery, som redan hade släppt ut
honom, hviskade forsigtigt dessa ord
genom en liten lucka i yttre dörren, hvilken
han kunde öppna inifrån, när han önskade
inspektera fremlingar.

Med adresskortet i handen, begaf sig
Arthur Clennam å väg till det utsatta
stället, dit han snart ankom. Det var en
helt liten bod, der en snyggt klädd
qvin-na satt bakom disken och sydde. Små
krukor med tobak, små cigarrlådor, en
liten samling tobakspipor, en eller två
små krukor med snus, någonting
liknande ett skohorn för att upptaga det,
utgjorde minuthandelns förlag.

Arthur nämnde sitt namn och mr
Chiverys önskan, att han skulle göra ett
besök der. Det var något, som angick miss
Dorrit, trodde han. Mrs Chivery
bortlade genast sitt arbete, steg upp från sin
plats bakom disken och skakade med en
bedröfvad uppsyn på hufvudet.

— Ni kan se honom nu, sade hon,
om ni vill vara så god och titta.

Med dessa hemlighetsfulla ord gick hon
före den fremmande in i ett litet rum
bakom boden, från hvars lilla fönster man
hade utsigt öfver en liten otreflig bakgård.
På denna gård försökte (ehuru förgäfves,
i brist på luft) en lakans- och
duktygs-tvätt att torka på ett par streck; och
liksom den sista sjömannen, som blifvit
lemnad lefvande ombord på ett af
vattnet öfverspoladt fartyg, utan krafter att
beslå seglen, satt der på en stol bland
dessa flaxande persedlar en liten yngling
med ett ömkligt utseende.

— Vår John, sade mrs Chivery.

För att ej visa sig för liknöjd, frågade
Clennam hvad han gjorde der.

— Det är den enda förströelse han
tar, sade mrs Chivery, i det hon ånyo
skakade på hufvudet. Han vill inte en
gång gå ut på gården, när der inte ä’
några kläder; men när der ä’ kläder, som
gömmer honom för grannarnes blickar,
så kan han sitta hela timmar der. Ja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free