- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
174

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag skulle lika gerna misstänka —-

— Naturligtvis skulle ni det, af bröt
honom mr Meagles, och så sade jag
honom. Men en hel förmiddag gick åt för
att klättra öfver den muren; och jag
tvif-lar på att någon annan än jag (han
tycker om mig af gammalt) skulle ha fått
sitt ben deröfver. Nåväl, Clennam. Då
detta affärslika hinder var kullkastadt,
förbehöll han sig att jag, innan jag åter
talade med er derom, skulle se igenom
böckerna -och sjelf begrunda saken. Jag
såg igenom böckerna och begrundade
saken. “Ar ni på det hela för eller emot
den?“ sade han. “För,“ sade jag. “Då
må ni, min gode vän,“ sade han, »ge mr
Clennam tillfälle att stadga sin tanke
derom. För att sätta honom i stånd att
obe-hindradt och med fullkomlig lätthet göra
detta, skall jag lemna staden för en vecka.»
Och nu har han farit bort, sade mr
Meagles; det är det kostliga slutet på saken.

— Och lemnat mig, sade Clennam, det
måste jag säga med ett högt begrepp om
sin redlighet och sin —

— Egenhet, inföll mr Meagles, Jo,
jag skulle tro det.

Det var ej precist det ord, som
sväf-vat på Clennams läppar, men han ville
ej afbryta sin godlynte vän.

— Och nu, tillade mr Meagles, kan
ni börja att se på affärerna, när ni
finner för godt. Jag har åtagit mig att ge
de förklaringar ni kan behöfva, men att
vara fullkomligt opartisk och ej göra
något annat.

Samma förmiddag började de sina
undersökningar i Blödande Hjertats gård.
Erfarna ögon upptäckte lätt små
egenheter i mr Doyces sätt att handhafva
affärerna, men de innefattade nästan alltid
någon snillrik förenkling af en svårighet
och någon enkel väg till det önskade
målet. Att han kommit på efterkälken med
sin bokföring och att han behöfde bistånd
för att utveckla sina affärers tillgångar,
var tydligt nog; men resultaterna af hans
företag under många år voro redigt
framställda och man kunde med lätthet
förvissa sig derom. Ingenting hade blifvit
gjordt för den väntade revisionen; allt

var i sin ursprungliga arbetsdrägt och i
en viss hederlig ovårdad ordning. Der
funnos många beräkningar och
registreringar af hans egen hand och de voro
groft skrifna, utan mycken omsorg och
noggrannhet; men de voro alltid tydliga
och rakt på saken. Det förekom Arthur,
som om räkenskaper, hvilka varit vida
mer utarbetade och haft ett långt
affärs-messigare utseende — som till exempel,
Omsvepsexpeditionens handlingar — skulle
ha varit vida mindre nyttiga, emedan de
varit menade att vara mindre begripliga.

Tre eller fyra dagars träget arbete
gjorde honom till herre öfver alla de fakta,
med hvilka det var nödigt att blifva
bekant. Mr Meagles var tillhands hela tiden,
alltid färdig att upplysa hvarje mörkt
ställe med den lilla säkerhetslampan, som
tillhörde vågskålarne och skopan.
Sinsemellan kommo de öfverens om den
summa, som de ansågo passande att bjuda
för inköpet af hälften i affärerna och
derpå öppnade mr Meagles ett försegladt
papper, hvarpå Daniel Doyce upptecknat
det belopp, hvartill han värderade den;
det var till och med något mindre. Då
derföre Daniel Doyce kom tillbaka, fann
han affären så godt som afgjord.

— Och jag får nu tillstå, mr Clennam,
sade han med en hjertlig handtryckning,
att om jag sökt vidt och bredt efter en
kompanjon, hade jag ej kunnat få någon,
som anstått mig bättre.

— Jag säger detsamma, sade Clennam.

— Och jag säger om er båda, tillade
mr Meagles, att ni passa bra tillsammans.
Ni, Clennam, skall med ert naturliga
sunda förnuft hålla tummen på ögat på
honom och ni, Dan, får egna er åt
verkstäderna med ert —

— Onaturliga sunda förnuft, inföll
Daniel med sitt lugna småleende.

— Ja, ni må kalla det så om ni
behagar — och den ene blir den andres
högra hand. Jag, som sjelf är en
praktisk man, ger er båda min högra hand
derpå.

Köpet uppgjordes inom en månads tid.
De enskilta medel, som det lemnade i
Arthurs besittning öfverstego icke några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free