Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med Doyce och Clennam vore mer
affärslikt.
— Var god och gör inga ursäkter, bad
Arthur. Ni är alltid välkommen.
— Mycket artigt af er att säga så,
Arthur — kan inte komma ihåg mr
Clennam förrän ordet ä’ uttaladt, men sådan
ä’ vanans makt från tider som för alltid
ha flytt och så sannt ä’ det, att ofta i den
tysta natten, innan sömnens kedja har
fängslat oss, ddt kära minnet återför till
oss ljuset från fordna dar — mycket
artigt, men mer artigt än sannt, fruktar jag,
ty att gå in i machin-affärer utan att så
mycket som skicka en rad eller ett kort
till pappa — jag talar ej om mig, ehuru
det var en tid, men den ä’ nu förbi och
jag vill ej mer bry mig om den
allvarsamma verkligheten — talar ej mycket
derföre, det måste ni medge.
Till och med Floras kommor tycktes
nu ha flytt sin kos; hon var ännu
mun-vigare, talade med än mindre
sammanhang än vid det föregående mötet.
— Ehuru i sanning, fortfor hon åter,
man ej kan vänta något annat, och
hvar-före skulle man vänta det och om man
ej kan vänta det, hur kan det vara
annorlunda och jag ä’ långt ifrån att vilja
klandra er eller någon annan, ty då er
mamma och min pappa plågade oss till döds
och afskar den gyllne bålen — jag mente
bandet, men jag ä’ säker på att ni
förstår hvad jag menar och om ni inte gör
det så förlorar ni inte mycket och bryr
er lika litet derom, vågar jag tillägga —
när de afskar det gyllne bandet, som
förenade oss och kastade oss i förtviflad
gråt på soffan nästan halfqväfda,
åtminstone jag, så vet jag att allt var
förän-dradt och när jag gaf min hand åt mr
F., så gjorde jag det med mina ögon
öppna, men han var så mycket olycklig och
så nedslagen att han i sin förtviflan gjorde
hänsyftningar på floden eller på olja af
något, som man får hos kemister och så
gjorde jag det för det bästa.
— Min goda Flora, vi ha talat om det
förut. Det var ganska riktigt gjordt.
— Det ä’ ganska tydligt att ni tänker
så, svarade Flora, ty ni tar det mycket
kallt, och om jag ej visste att det var
China så skulle jag ha gissat på
polar-regionerna; bäste mr Clennam ni har i
alla fall rätt och jag kan ej klandra er,
men hvad Doyce och Clennam angår så
har pappa egendom här och vi hörde det
af Pancks och om inte han hade varit
så skulle vi aldrig ha hört ett ord om
det, det ä’ jag säker på.
— Nej, nej, säg ej så.
— Det vore nonsens att ej säga det,
Arthur — Doyce och Clennam — lättare
och mindre påkostande för mig än mr
Clennam — då jag vet det och ni vet det
också och ej kan neka till det.
— Men jag nekar dertill, Flora. Jag
skulle snart ha gjort er ett vänligt besök.
— Hum! sade Flora och slängde på
hufvudet. Jag skulle tro det, och hon
gaf honom åter en af de fordna
blickar-ne. Emellertid då Pancks sade oss det,
beslöt jag att mr F—s tant och jag skulle
helsa på er, ty då pappa — hvilket var
en gång förut — råkade att nämna
hennes namn till mig och sade att ni
intresserade er för henne, sade jag på
ögonblicket: nå kors bevara mig, hvarföre inte
ta hit henne då när det ä’ någonting att
göra i stället för att lemna bort det.
— Då ni säger henne, anmärkte
Clennam, som vid denna tid var fullkomligt
förbryllad, menar nifmr F—sj|—
— Kors i all verlden, Arthur — Doyce
och Clennam faller sig verkligen lättare
för mig för de gamla minnenas skull —
hvem har nånsin hört talas om att mr
F—s tant var sömmerska och gick bort
och sydde!
— Grick bort och sydde! Talar ni om
lilla Dorrit?
— Kors ja, naturligtvis, svarade Flora;
och det besynnerligaste ä’ det af alla
besynnerliga namn som jag hört, det ä’ just
likt ett ställe på landet med ett vändkors
eller en favorithäst eller en hundvalp eller
en fogel eller någonting som man köper
i fröhandeln för att sätta i en trädgård
| eller en blomkruka och som kommer upp
ji spräckligt.
— Jaså, Flora, sade Arthur, som
hall stigt fann intresse i konversationen, mr
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
