Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Litet! Åh!
— Men det är bra nu — riktigt bra j
nu, Maggy. Ocb mitt hufvud är bättre
och svalare och jag mår mycket bättre.
Jag är glad att jag ej gick ner.
Hennes stora stirrande barn
omfamnade henne ömt, och sedan hon slätat
hennes hår samt baddat hennes panna och
ögon med kallt vatten (Maggys tafatta
händer blefvo skickliga vid dessa
förrättningar), omfamnade hon henne åter,
fröjdade sig öfver att hon såg gladare ut,
samt satte henne i en stol vid fönstret.
Med utomordentliga ansträngningar, som
dock ej tycktes behöfliga, framdrog Maggy
en låda, hennes vanliga plats vid dylika
tillfällen, jemkade den midt emot stolen,
satte sig ned, omfattade sina knän och
sade med glupsk begärlighet efter en saga
och med vidöppna ögon:
— Nu, lilla mamma, låt oss nu få en
god en!
— Hvad skall den handla om, Maggy?
— Åh, låt det bli om en prinsessa,
sade Maggy, och hon ska’ vara en riktig
prinsessa. Utan alla tvifvel, ser ni!
Lilla Dorrit funderade ett ögonblick;
och med, ett nästan sorgligt smålöje på
sitt ansigte, som glödde i solskenet,
började hon:
— Maggy, det var en gång en stor
kung, som hade allt hvad han kunde
önska sig och ändå mycket mer. Han hade
guld och silfver, diamanter och rubiner,
rikedomar af alla möjliga slag. Han hade
palatser och han hade —
— Hospitaler, afbröt henne Maggy,
som ännu omfattade sina knän. Låt
honom ha hospitaler, de ä’ så präktiga.
Hospitaler med duktigt med kycklingar.
— Ja, han’ hade många sådana,
mycket af allt.
— Mycket stekt potates, till exempel,
sade Maggy.
— Mycket af allting.
— Kors! gapskrattade Maggy, i det
hon gaf sina knän ett famntag. Va’ det
inte präktigt?
— Nu hade kungen en dotter, som var
den visaste och skönaste prinsessa man
någonsin sett. Då hon var barn, förstod
hon alla sina lexor, innan hennes lärare
hade förklarat dem; och när hon blef
full-växt, var hon ett af verldens underverk.
Nära prinsessans slott bodde en liten
spenslig qvinna helt allena i en koja.
— En gammal qvinna? sade Maggy
med en duktig smackning.
—- Nej, icke en gammal qvinna. Hon
var helt ung.
— Jag undrar att hon ej var rädd,
sade Maggy.
— Prinsessan for förbi kojan hvar dag,
och när hon for förbi i sin granna vagn,
såg hon den lilla spensliga qvinnan sitta
vid sin spinnrock, och hon såg på den
lilla qvinnan och den 101a qvinnan såg
på henne. En dag lät hon kusken stanna
ett stycke från kojan och steg ur och
gick fram och tittade in genom dörren,
och som vanligt satt den 101a qvinnan
och spann, och hon såg på prinsessan
och prinsessan såg på henne.
— De riktigt glodde på hvarann då,
sade Maggy. Men gå på, var så god,
101a mamma.
— Nu var prinsessan en så underbar
prinsessa, att hon hade makt att upptäcka
hemligheter, och hon sade till den lilla
qvinnan: “hvarför gömmer ni den här?»
Då förstod hon straxt, att prinsessan visste
hvarför hon bodde der så ensam och spann
på sin rock, och) då föll hon ned för
prinsessans fötter och bad, att hon aldrig
skulle förråda henne. Och prinsessan
lof-vade att aldrig förråda henne, men sade:
»låt mig se den.» Då sköt den lilla
qvinnan luckan för fönstret och stängde igen
dörren och darrade från hufvud till fot
af fruktan, att någon skulle misstänka
henne; derpå öppnade hon en
mycket|hemlig dörr och visade prinsessan en skugga.
— Kors! sade Maggy.
— Det var skuggan af Någon, som
gått förbi der för längesedan; af Någon,
som farit långt, långt bort, för att aldrig
mer komma tillbaka. Den var vacker att
se på, och då den lilla qvinnan visade
den för prinsessan, var hon stolt öfver
den af hela sitt hjerta och tyckte, att det
var en stor, stor skatt. Och då
prinsessan hade sett på den en liten stund, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
