Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utlänningen, hvars namn var Jean
Baptist Cavaletto — nere i gården kallade
man honom mr Baptist — var en sådan
liten qvittrande, munter, förhoppningsrik
karl, att den dragningskraft han utöfvade
på Paneks, måste ha här rörtfrån
kontrasten dem emellan. Ensam, svag, föga
bekant med de mest nödvändiga ord af
det enda språk, medelst hvilket han
kunde samtala med de personer, bland
hvil-ka han vistades, följde han dock sitt ödes
ström på ett lifligt sätt, som var
ovanligt i dessa trakter. Med litet att äta
och än mindre att dricka, med inga
andra kläder, än dem han hade på sig, eller
hade fört med sig i ett det minsta knyte,
som man någonsin sett, visade han ett
ansigte så strålande, som om han varit i
de mest florerande omständigheter, när
han först linkade fram och tillbaka i
gården, samt tillvann sig allmän välvilja
genom att ödmjukt visa sina hvita tänder.
Det var ett sträfsamt arbete för en
utlänning, antingen han var lytt eller frisk,
att taga sig fram bland de Blödande
Hjer-tana. För det första, hade de en slags
obestämd öfvertygelse om, att alla
utlänningar buro knifvar; för det andra,
an-sågo de det vara ett sundt
konstitutionsenligt, nationelt axiom, att han borde bege
sig hem igen till sitt eget land. De tänkte
aldrig på att höra efter, huru många af
deras egna landsmän skulle återsändas till
dem från åtskilliga delar af jordklotet,
om riktigheten af denna grundsats allmänt
erkändes; de ansågo den i alla
hänseenden helt och hållet Brittisk. För det tredje
hade de den idéen, att det vore en slags
gudomlig hemsökelse för en utlänning att
ej vara engelsman, och att alla slags
olyckor träffade hans fädernesland, emedan
det gjorde saker, som ej England gjorde,
och icke gjorde allt hvad England gjorde.
I denna tro hade de länge blifvit
omsorgsfullt styrkta af familjerna Barnade *)
och Stiltstalking, **) som alltid förkunnade
dem, både officielt och icke officielt, att
*) Barnade betyder fjällgås; langhals, ett slags
skalmask, som åter sig fast vid skepp;
nosklam-ma för ostyriga hästar.
**) Stiltstalking betyder att gå på styltor.
intet land, hvilket icke underkastade sig
dessa tvenne stora familjer, möjligen
kunde hoppas på Försynens beskydd, men
som, när de trodde detta, hemligt
förtalade dem, som det mest fördomsfulla folk
under solen.
Man kunde således kalla denna de
Blödande Hjertanas åsigt politisk; men de
hade också åtskilliga andra skäl,
livar-före de ej önskade utlänningar i gården.
De trodde att utlänningar alltid voro
fattiga och ehuru de sjelfva voro så fattiga
som de möjligen kunde önska,
förminskade ej detta, styrkan af denna invändning.
De trodde, att utlänningar, alltid styrdes
medelst dragoner och bajonetter och ehuru
de visst snart nog kunde få sina egna
hufvudskålar spräckta, om de visade
dåligt lynne, skedde dock detta med något
slags trubbigt instrument och det
räknades icke. De trodde, att alla utlänningar
voro omoraliska; och ehuru de visst
hemma hos sig hade åtskilliga domstolsscener
och ett eller annat fall af
äktenskapsskillnad, hade det dock ingenting att göra
med den saken. De trodde att
utlänningar aldrig hade någon oberoende anda,
emedan de ej driftvis eskorterades till
valförsamlingarna af Lord Decimus Titus
Barnade, med flygande fanor och under
musik af »Rule Brittania“. *) För att ej
vara tröttsam, de hade många andra
dylika åsigter.
Emot alla dessa invändningar måste
den halte utlänningen med käppen bana
sig väg så godt han kunde; han var väl
ej alldeles ensam, ty mr Arthur Clennam
hade rekommenderat honom till familjen
Plornish, (han bodde i ett vindsrum i
samma husj, men dock var fördelningen
tem-ligen ojemn. Likväl voro de Blödande
Iljertana godhjertade; och när de sågo
huru den lille mannen med sitt godlynta
ansigte muntert linkade omkring, utan att
draga knifvar, utan att begå något
omoraliskt, hur hans diet hufvudsakligen
bestod af mjöl- och mjölkrätter, hur han
om qvällarne lekte med mrs Plornishs
barn, började de tänka att ehuru han
aldrig kunde blifva engelsman, vore det
*) En engelsk nationalsång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
