Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom in, kom’ in! sade Clennam.
— Jag säg att ni läste, sade Doyce,
när han inträdde, oeh trodde, att ni ej
skulle tycka om att bli störd.
Om ej det anmärkningsvärda beslutet
varit, så hade Clennam kanske aldrig vetat
livad han hade läst; hade troligen ej för
en timmas tid sett på boken, ehuru den
låg öppen framför honom. Han slog nu
något hastigt igen den.
— Må de bra? frågade han.
— Ja, svarade Doyce, de må bra. De
må alla bra.
Daniel hade en gammal handtverkarlik
vana att bära sin näsduk i hatten. Han
tog fram den, torkade sig i pannan och
upprepade långsamt: “de må alla bra.
Miss Minnie såg särdeles frisk ut tyckte jag.
— Några fremmande derute?
— Nej, inga fremmande.
— Nå, hvad roade ni er med, ni fyra,
frågade Clennam, glättigt.
— Vi voro fem svarade lians
kompanjon. Der var också den der — hvad
— heter — han? Han var der.
— Hvilken han? frågade Clennam.
— Mr Henry Gowan.
— Ali, det var sannt! utropade
Clennam med ovanlig lifligliet. Jag glömde
honom.
— Ni kommer kanske ihåg, att jag
förut nämnt, att han alltid är der om
söndagarne, sade Daniel Doyce.
— Ja, ja, återtog Clennam. Jag
kommer ihåg det nu.
Daniel Doyce, som ännu torkade sig i
pannan, upprepade långsamt:
— Ja. Han var der, han var der.
Jaha, han var der. Och hans hund. Han
var också der.
— Miss Meagles tycker mycket — om
— hunden, anmärkte Clennam.
— Ganska riktigt, medgaf hans
kompanjon. Hon tycker mer om hunden än
jag om karlen.
— Ni menar mr — ?
— Jag menar ganska bestämdt mr
Go-wan, sade Daniel Doyce.
Det var en lucka i samtalet, under
hvilken Clennam drog upp sin klocka.
— Kanske ni öfverilar er något i ert
omdöme, sade han. Våra omdömen —
jag menar nu i allmänhet —
— Naturligtvis, sade Doyce.
— De härröra så lätt från en mängd
omständigheter, hvilka, oss ovetande, göra
oss partiska, att vi ej kunna vara
tillräckligt på vår vakt emot dem. Tifl
exempel, mr —
— Gowan, sade Doyce lugnt, ty det
föll nästan alltid på hans lott att yttra
detta namn.
-— Ar ung och vacker, lätt och liflig,
har talanger och liar sett lifvet på
åtskilliga sidor. Det kunde vara svårt nog
att ge ett opartiskt skäl, för att känna
sig intagen mot honom.
— Det vore ej svårt för mig, tror jag,
Clennam, svarade hans kompanjon. Jag
ser honom nu föra oro, och, jag fruktar,
framdeles sorg, i min gamle väns hus.
Ju närmare han drar sig till hans dotter
och ju oftare han blickar på hennes
an-sigte, desto djupare fåror ser jag honom
göra på min gamle väns panna.
Kortli-gen, jag ser honom draga ett nät omkring
den vackra och känsliga varelse, som han
aldrig kommer att göra lycklig.
— Vi veta ej, sade Clennam med en
röst, som om han erfor någon plåga, att
han ej kommer att göra henne lycklig.
—• Vi veta ej, återtog hans
kompanjon, om jorden skall vara hundra år till,
men vi anse det mycket troligt.
— Godt, godt! sade Clennam, vi
måste hoppas, vi måste försöka vara, om ej
ädelmodiga (dertill ha vi ej någon orsak
i detta fall) men åtminstone rättvisa. Vi
skola ej tadla denne gentleman, derföre,
att han liar framgång i sitt frieri till det
sköna föremålet för hans ärelystnad; och
vi skola ej ifrågasätta hennes naturliga
rättighet att skänka bort sin kärlek åt
den, som hon finner densamma värdig.
— Det må så vara, min vän, sade
Doyce. Men det kan också hända, att
hon är för ung, för mycket van v id
kärlek, för förtroendefull och oerfaren, för
att ha god urskiljning.
— Det, sade Clennam, ligger utom vår
förmåga att hjelpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
