Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mit åtskilliga europeiska hof att frysa och
hade gjort det med sådan framgång, att
endast ordet engelsman gaf frossan åt de
utlänningar, som hade den utmärkta äran
att ihågkomma honom sedan ett
fjerdedels sekel.
Ilan hade r.u dragit sig tillbaka och
var derföre så god (i en ofantlig hvit
halsduk, som liknade en styf snödrifva)
och skänkte skugga åt middagen. Det
var något i servisens normadiska skick,
som hviskade om ställets zigenarkarakter
och man såg också spår deraf i de
besynnerliga slägterna af tallrickar och
rätter; men den ädle afkylaren, som var
långt bättre än både silfver och porslin,
gjorde det hela ståtligt. Genom hans
inflytande kastades en skugga öfver
middagen, afkyldes vinerna, på samma gång
som såsen svalnade och grönsakerna fröso
bort.
Det fanns blott en person till inne i
rummet och det var en mikroskopiskt
liten betjentpojke, som passade upp på
den ondsinte mannen, hvilken ej fått
postsysslan. Om hans jacka blifvit uppknäppt
och hans hjerta blottadt, skulle man ha
fått se, att denne yngling som en
afläg-sen anhängare till familjen Barnade, också
redan sträfvade efter ett af statens
em-beten.
Mrs Gowan, offer för en stilla
melankoli, emedan hennes son, såsom en de
ringa konsternas dyrkare, var nödsakad
att ställa sig in med den lågborna
allmänheten, i stället för att förfäkta sin
bördsrättighet och att, som en erkänd
Barnade, sätta en ring genom dess nos,
började middagens konversation med en
anmärkning öfver den onda tiden. Det
var då, som Clennam för första gången
fick veta huru små de axlar äro, omkring
hvilka denna stora verld vänder sig.
— Om John Barnade, sade mrs
Gowan, sedan man fullkomligt förvissat sig
om tidens vanslägtande, om John
Barnade endast öfvergifvit sin olyckliga idé
att försona sig med mobben, så skulle
allt ha blifvit godt och jag tror att
landet hade blifvit frälsadt.
Den gamla damen med stora näsan gaf
sitt bifall, men tillade, att om Augustns
Stiltstalking beordrat ut kavalleriet med
instruktion att ge eld, trodde hon, att
landet skulle hafva blifvit frälsadt.
Den ädle afkylaren gaf sitt bifall; men
tillade, att, om William Barnade och
Tu-dor Stiltstalking, när de gingo öfver till
hvarandra och bildade sin evigt
minnesvärda koalition, endast djerft hade tystat
tidningarne och yrkat straff på hvarjc
redaktör, som fördristat sig att nagelfara
någon utnämnd embetsmans uppförande,
inom- eller utomlands, så trodde han, att
landet kunde hafva blifvit frälsadt.
Man kom öfverens om, att landet (ett
annat namn för familjerna Barnade och
Stiltstalking) beliöfde frälsas, men från
hvad det borde frälsas, blef aldrig så
tydligt. Det enda tydliga var, att frågan
handlade endast om John Barnade,
Au-gustus Stiltstalking, William Barnade och
Tudor Stiltstalking, Tom, Dick eller Harry
Barnade eller Stiltstalking, ty alla andra
tillhörde mobben. Denna del af
samtalet gjorde det obehagligaste intrycket på
Clennam, som ej var van dervid; det
kom honom att undra, huruvida det voro
rätt att sitta der och tyst höra huru en
stor nation inskränktes inom dylika
trånga gränsor. Men som han ihågkom, att,
under de parlamentariska debatterna,
antingen de angingo denna nations
kroppsliga eller andliga lif, frågan vanligen var
om eller emellan John Barnade,
Augu-stus Stiltstalking, William Barnade och
Tudor Stiltstalking, Tom, Dick eller Harry
Barnade eller Stiltstalking och ingen
annan, så sade han ingenting på mobbens
vägnar, utan besinnade sig, att mobben
vore van dervid.
Mr Henry Gowan tycktes finna ett
ond-skefullt nöje i att sätta upp de tre
talande personerna emot hvarandra, och i
att se Clennam öfverraskad åt hvad de
sade. Som han hade ett lika suveränt
förakt för den klass, som förskjutit
honom, som för den, hvilken ej ville
mottaga honom, oroades han ej personligen
öfver något af det som tilldrog sig. Hans
friska sinnesförfattning tycktes till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
