Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studera heraldikens vetenskap, titta ned
på gatan, lik en erkebiskop, som
predikar öfver fåfänga. De fataliga bodarne
gjorde ingen affär af sitt utseende;
allmänna opinionen var igenting för dem.
Sockerbagaren visste hvem som stod i
hans böcker och var lugn i denna
kännedom, utan att i sitt fönster ega mer
än några glasburkar med förlegade
pastiller och ett halft dussin antika profver
på vinbärs-gelé. Några få apelsiner
utgjorde allt hvad fruktmånglaren
framvisade för allmänheten. I en enda korg,
förfärdigad af mossa och som en gång
innehållit åkerhöns-ägg, fanns nu allt hvad
fogelhandlaren hade att säga till packet.
Dessa gators alla innevånare tycktes ha
gått bort till middagen (som också
verkligen var fallet vid denna timme och
årstid), men ingen tycktes ge den middag,
som de hade gått till. På trapporna såg
man lättjefulla lakejer, som i sina
brokiga drägter och pudrade hufvuden
liknande ett utdödt slägte af vidunderliga
foglar; och hofmästare, ensamne män med
eremitlikt utseende, af hvilka livar och en
tycktes hysa misstro till andra hofmästare.
Bullret af vagnarne i parken hade
upphört för dagen; gatlyktorna tändes; små
förargeliga betjentpojkar i tätt åtsittande
kläder och ben lika krokiga som deras
förstånd, drefvo omkring parvis och
utbytte svekfulla hemligheter. De fläckiga
hundarne som sprungo ut med vagnarne
och som så tillhörde de präktiga
ekipa-gerna, att det tycktes ett bevis på
nedlåtenhet af dessa djur att gå ut utan dem,
åtföljde budbärare, som gingo fram och
tillbaka. Här och der, voro blygsamma
källare, som ej behöfde uppbäras af
allmänheten och der man ej mycket brydde
sig om gentlemän utan livré.
Denna sista upptäckt gjorde de två
vännerna under sina efterforskningar.
Ingenting kände man der eller annorstädes
om en sådan person som miss Wade, i
förbindelse med den gata de sökte. Det
var en af parasit-gatorna: lång, regalier,
smal, tyst och mörk, liknade den en
be-grafnings-procession af tegel och murbruk.
De gjorde förfrågningar vid porten till
en liten gård, der en bedröfvad yngling
stod med hakan fastnaglad på ledstången
till en liten brant utskjutande trädtrappa,
men kunde ej erhålla några upplysningar.
De gingo uppför gatan på ena sidan,
utför den på den andra, och under denna
tid hörde de tvenne högljudda
nyhets-krämare, som omtalade en utomordentlig
händelse, hvilken aldrig tilldragit sig och
aldrig skulle tilldraga sig, höja sina hesa
röster i de hemlighetsfulla kamrarne; men
de vunno ingenting dermed. Slutligen
stodo de åter vid det hörn, derifrån de
börjat sina efterspaningar; det hade
blif-j| vit fullkomligt mörkt och de voro ej
visare än förut.
Det hände så att på den gata, som de
åtskilliga gånger gått igenom, stod ett
grått hus, till utseendet obebodt och med
annonser i fönstren, som tillkännagåfvo
att det var att hyra. Liksom för att göra
någon variation i processionen, funnos der
så många annonser, att man kunde tro
dem ditsatta för prydnadens skull.
Kanske emedan han sjelf särskildt gifvit akt
på detta hus, kanske också emedan han
tvenne gånger instämt ined mr Meagles,
då de passerade detsamma; ”det är
tydligt att hon ej bor här,” så föreslog
Clen-nam nu, att de skulle gå tillbaka och göra
ett försök der, innan de slutligen begafvo
sig på hemvägen. Mr Meagles samtyckte
och de gingo tillbaka.
De knackade en gång och de ringde
en gång, utan något resultat.
— Tomt, sade mr Meagles, lyssnande.
— En gång till, sade Clennam och
klappade på ånyo.
Efter denna knackning hörde de rörelse
innanföre och någon närmade sig porten.
Den trånga förstugan var så mörkt, att
det var omöjligt att se hvad slags
person, som öppnade porten, men det
tycktes vara en gammal gumma.
— Ursäkta att vi besvära er, sade
Clennam. Men kan ni vara god och säga
oss hvar miss Wade bor?
— Bor här, svarade rösten i mörkret
helt oväntadt.
— Ar hon hemma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
